maj 2014 archive

Fråga Doktorn

Fraga DoktornWow! Vilket gensvar det har varit på vår medverkan i Fråga Doktorn!

Stort tack för alla kommentarer, mail etc. Vi uppskattar verkligen att ni delar med er till oss.

Programmet nådde över en miljon tittare vilket är helt fantastiskt! Om du ändå missade så kan du se det på SVT Play fram till 11 juni.

När Karin startade den här bloggen kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att vi var så många som lever med och i närheten av pms/pmds. Att jag skulle få så många mail från män som inte vet hur de skall bära sig åt. Som bara vill hjälpa men inte vet hur, kan eller får. Och det är helt underbart att ha fått följa några av er i er resa mot att må bättre som familj. Det är stort, både hur ni kämpar och att ni vill berätta om det. Tack.

TACK snälla alla

tack!

Det har varit ett omtumlande dygn. Visserligen har jag börjat vänja mig vid att få mycket brev och tillrop efter jag varit med i TV eller radio och pratat om PMS. Men detta har varit exceptionellt! Kanske för att både Anders och jag var med i studion. Eller för att det var i ett program som fråga doktorn som både är seriöst och har många tittare. Hursomhelst, breven och kommentarerna har vällt in, både här och på mail och Facebook.

Jag försöker svara på så många jag bara hinner. Men många av er har ställt samma frågor så jag jag tar dem här på bloggen så kan alla läsa svaren. Jag har fått mängder av PMS-historier också. Jag publicerar dem här vartefter.

Massa kärlek till er PMS-systrar och alla ni män som finns i närheten och gör ert bästa för att stötta oss!

Vilka mediciner hjälper dig???
Jag har testat det mesta: naturmediciner, akupunktur, p-piller, premalex och hormontillskott. Det som jag till sist funkade var en annan typ av SSRI (alltså ångestdämpande precis som premalex) som jag tar en svag dos av varje dag. Jag äter dessutom tillskott av b-vitamin, kalcium och magnesium samt smörjer mig med progesteroncreme från dag 14-28. När det gäller krämen är det viktigt att tillägga att det bara finns en mindre vetenskaplig studie på att den motverkar PMS men många kvinnor rapporterar att det fungerar. Förutom mediciner dricker jag aldrig alkohol och springer/går varje dag runt ägglossning.

Jag lider av svår PMS och äter premalex några dagar i månaden men känner att den inte fungerar. Jag får för stora in-och utsättningssymptom. Jag läste någonstans att du äter varje dag, vad är det du tar?
Jag äter ett annat SSRI-preparat eftersom jag också blev ”konstig” av premalex. Jag vill inte säga vilket det är eftersom jag är rädd att folk ska begära samma och man måste gå till läkare och få det utskrivet och anpassat efter just en själv. Men jag har hört flera som äter en lägre dos varje dag istället för bara några dagar. Rådgör med din läkare!

Du som testat både p-piller och progesteronkräm, vad föredrar du?
Det går inte att jämföra dessa! Men p-piller funkade bara i 3 månader för mig sen blev besvären sämre. Jag vet dock flera som tycker det är jättebra. Bara progesteronkräm funkade inte för mig heller men i kombination med det andra (se ovan) blir det bra. Det är väldigt tydligt att alla kvinnor blir hjälpta av olika saker. Tydligen hjälper dessutom olika saker i olika perioder av livet. Så jag får väl tillägga att detta funkar för mig just nu…

Kan du tipsa om en bra gynekolog att ta kontakt med för att få hjälp?
Jag och Anders håller på att sammanställa en lista. Det tar lite tid för vi vill prata med alla vi rekommenderar, inte bara tipsa vidare. Så jag ber att få återkomma!

Draken är tillbaka

 

pms-drakenNi som följt bloggen vet att Karin mått betydligt bättre senaste tiden men idag är Draken tillbaka…

Jag kände det på mig redan i förrgår kväll när något relativt litet blev större och större under tiden vi pratade. Den loopen brukar vara ett säkert tecken på att det är på gång. Igår hade vi inte så mycket kontakt och den kontakt vi hade var kortfattad. Förklaringen är alltid att Karin hade så mycket jobb att det var omöjligt att höras mer. I början minns jag att jag ifrågasatte det med bråk som följd förstås. Jag hade inte förstånd nog att vika ner och hålla med utan blev sårad över att hon inte ville prata. Egentligen berodde det ju bara på att hon ville hålla avstånd när hon mådde dåligt. Idag vet jag bättre och kan väl erkänna att det numer är helt ok att inte höras lika mycket under just de här dagarna, men säg inget om det till Karin…

Idag verkar Draken vara tillbaka. Hon är arg, ledsen och missförstådd. Vi har hunnit bråka lite. Jag vet att hon nu sitter hemma och är inlåst i garderoben (fråga mig inte varför eftersom ingen annan är hemma…). Hon är ledsen och stukad. Alla är dumma och ångesten sliter i henne. Det finns egentligen inget jag kan göra. Jag håller mig på min kant. Skickar ett sms emellanåt med ”Jag älskar dig”. Hon behöver höra det även om hon vill hålla sig för sig själv. Och dessutom är det ju sant.

MEN det som Karin idag känner är ett stort steg tillbaka och att hon mår verkligen dåligt är ingenting mot hur det var. Karins PMDS idag är en viskning mot den gamla. Idag är det faktiskt helt ok att Draken kommer på besök igen. Vi har till och med kunnat skoja lite (bara lite) på telefon om det. Vårt bråk imorse följdes ganska snart av ett Förlåt på sms. Förr kunde vi vara osams i timmar, till och med dagar.

Det jag vill ha sagt är att det går att hantera PMDS. Även om den ibland kommer tillbaka med mer kraft så har vi lärt oss hur den skall hanteras. Jag är idag helt nästan helt lugn i magen när jag känner av hennes humör. Jag vet ju att det försvinner snart igen. Vi har gjort en plan som vi kan följa och allt är egentligen helt lugnt.

Men Karin mår dåligt i sin garderob och det är naturligtvis ledsamt. Just nu hjälper det inte henne att trösta med att det blivit så otroligt mycket bättre. Imorgon är vi tillsammans igen och allt känns bättre.

Hejhej från en garderob

garderoben

Jag har hållit mig från att blogga mitt under min PMS och ni förstår säkert varför (superarg + noll impulskontroll = dåligt i sociala medier). Men idag tänkte jag göra ett undantag. För att försöka sätta ord på hur det känns. Håll i hatten (här passar jag på att varna känsliga läsare).

Just nu sitter jag i en garderob, gråter och gnisslar tänderna. Utanför lyser solen och våren är säkert ljuvlig men inne i garderoben är allt mörkt, tyst och eländigt. Jag har haft nästan ett år med milda PMS-skov men idag slog det till hårt. Märkte imorse att jag blev förbannad på att fåglarna vrålade så högt (säkert tecken), sen la jag 1 timme på att läsa kvällstidningarna och svära över världens undergång. För att avsluta med att ringa Anders och skälla ut honom för random sak. Nu sitter jag och skäms i en garderob.

Jag är uppe i varv. Kroppen känns stissig. Tankarna far runt, runt och jag kan inte hålla kvar en enda längre än några sekunder. Ångest kryper under skinnet och jag svettas och fryser samtidigt. Då och då kommer det tankar om att jag glömt saker. Att folk sagt elaka saker. Att jag borde ta tag i saker. Att jag är värdelös. Nu är jag ett monster igen. Det finns ingen bot. Om jag skulle försvinna bara. Fly till Brasilien eller bara stanna i garderoben resten av livet. Och så sorgen. Skammen. Hur kan man vara så glad och må så bra och sen plötsligt sitta och ångestvagga i garderoben. Hur fan kan jag? Eller vänta det är väl inte mitt fel. Det är ju läkarna som inte gjort mer. Forskningen som är på 1600-tasnivå när det gäller kvinnor och hormoner. Fy fan om jag skulle skriva en debattartikel. Nej vänta jag ringer statsministern. Ja det gör jag. Nu jävlar ska han få.

Ja typ så. Nu kändes det lite bättre. Dags för mina livlinor när PMS:en är som värst. Promenad. Lång varm dusch. Kaffe och choklad och en bra tidning. Hörs!

ps. svara inte om jag ringer