Archive of ‘min pms’ category

Vi har flyttat

FLYTTKORT

Nu har den här bloggen har funnits i snart 2 år. Den startades efter att jag varit med hos Malou i TV4 och pratat ut om min PMDS. Jag blev alldeles överöst av brev från kvinnor och män som känt igen sig och ett sätt att hantera detta och dela med mig har varit att skriva här.

För ett år sen drog jag igång PMS-förbundet och vi håller nu på att jobba för att sprida kunskap om PMS och PMDS och verka för förbättring av förhållandena för personer och deras anhöriga som lider av PMS och PMDS.

Förbundet tar mycket tid och jag hinner inte med den här bloggen längre. Men både jag och Anders finns i Facebookgruppen vi startade istället som heter Vi som lever med PMS och PMDS. Här är vi 500 stycken som diskuterar, peppar och delar med oss av erfarenheter. Välkommen dit!

Tack alla ni som skrivit och delat med er! Glöm inte att det finns hjälp att få mot PMS och att du inte är ensam <3

Karin

Min menscykel är ett minfält

IMG_1489

Det har inte varit så lätt att sköta den här bloggen den senaste tiden. En stor anledning är PMDS:en. När jag väl är inne i ett skov då vågar jag inte blogga, jag vågar inte lita på min verklighetsuppfattning. Jag är arg på allt och alla och Anders har förbjudit mig att vara på sociala medier (och håller koll på mig = mycket bra). Och när jag inte har ett skov och mår bra då vill jag inte veta av PMDS:en. Då vill jag vara glad och normal och inte tänka på det helvete som snart kommer tillbaka igen.

De senaste månaderna har varit jobbigare än nånsin. Inte för att PMDS:en varit värre utan för att jag plötsligt, från ingenstans, börjat få helt oregelbunden mens. Först fick jag var 3:e vecka. Sen gick det 6 veckor i mellan. Vad spelar det för roll tänker ni? Jo det spelar all roll i världen. Min livlina har ju varit att jag vet när jag har ägglossning och kan planera efter det. Avboka möten, mentalt ställa in mig på att ta det lugnt och framförallt upplysa min omgivning när det är dags. Men nu. Ingen aning. Kan komma imorgon eller inte alls. Det känns som både Anders och jag trippar runt i ett minfält. När som helst kan det explodera.

Kan det vara klimakteriet? Jag hoppas det. För när mensen tar slut ska också PMDS:en ta slut. Det är bara det att detta kan pågå i tio år.. Kommer Anders och jag orka trippa runt så länge? Hur gör ni med oregelbunden mens? HJÄLP!

 

Fråga mig och Anders om PMS & PMDS

vagafraga

Jag tänkte vi skulle köra en liten frågelåda om PMS, PMDS eller annat som ni är nyfikna på när det gäller mig, Anders och mina (våra) hormonproblem.

Kom ihåg bara: ingen av oss är inte läkare (jag är komiker och journalist, Anders jobbar som sjukvårdskonsult men inom ett helt annat område) och ingen av oss är PMS-experter. Men vi har läst, hört och pratat med många experter. Och så vågar vi vara väldigt ärliga..

Så ös på med frågor. Antingen i kommentarsfältet eller på mail: karin@livetmedpms.se. Som ni ser sitter jag redo med mina bästa läsglasögon för att ta itu med era frågor på studs.

TACK snälla alla

tack!

Det har varit ett omtumlande dygn. Visserligen har jag börjat vänja mig vid att få mycket brev och tillrop efter jag varit med i TV eller radio och pratat om PMS. Men detta har varit exceptionellt! Kanske för att både Anders och jag var med i studion. Eller för att det var i ett program som fråga doktorn som både är seriöst och har många tittare. Hursomhelst, breven och kommentarerna har vällt in, både här och på mail och Facebook.

Jag försöker svara på så många jag bara hinner. Men många av er har ställt samma frågor så jag jag tar dem här på bloggen så kan alla läsa svaren. Jag har fått mängder av PMS-historier också. Jag publicerar dem här vartefter.

Massa kärlek till er PMS-systrar och alla ni män som finns i närheten och gör ert bästa för att stötta oss!

Vilka mediciner hjälper dig???
Jag har testat det mesta: naturmediciner, akupunktur, p-piller, premalex och hormontillskott. Det som jag till sist funkade var en annan typ av SSRI (alltså ångestdämpande precis som premalex) som jag tar en svag dos av varje dag. Jag äter dessutom tillskott av b-vitamin, kalcium och magnesium samt smörjer mig med progesteroncreme från dag 14-28. När det gäller krämen är det viktigt att tillägga att det bara finns en mindre vetenskaplig studie på att den motverkar PMS men många kvinnor rapporterar att det fungerar. Förutom mediciner dricker jag aldrig alkohol och springer/går varje dag runt ägglossning.

Jag lider av svår PMS och äter premalex några dagar i månaden men känner att den inte fungerar. Jag får för stora in-och utsättningssymptom. Jag läste någonstans att du äter varje dag, vad är det du tar?
Jag äter ett annat SSRI-preparat eftersom jag också blev ”konstig” av premalex. Jag vill inte säga vilket det är eftersom jag är rädd att folk ska begära samma och man måste gå till läkare och få det utskrivet och anpassat efter just en själv. Men jag har hört flera som äter en lägre dos varje dag istället för bara några dagar. Rådgör med din läkare!

Du som testat både p-piller och progesteronkräm, vad föredrar du?
Det går inte att jämföra dessa! Men p-piller funkade bara i 3 månader för mig sen blev besvären sämre. Jag vet dock flera som tycker det är jättebra. Bara progesteronkräm funkade inte för mig heller men i kombination med det andra (se ovan) blir det bra. Det är väldigt tydligt att alla kvinnor blir hjälpta av olika saker. Tydligen hjälper dessutom olika saker i olika perioder av livet. Så jag får väl tillägga att detta funkar för mig just nu…

Kan du tipsa om en bra gynekolog att ta kontakt med för att få hjälp?
Jag och Anders håller på att sammanställa en lista. Det tar lite tid för vi vill prata med alla vi rekommenderar, inte bara tipsa vidare. Så jag ber att få återkomma!

Hejhej från en garderob

garderoben

Jag har hållit mig från att blogga mitt under min PMS och ni förstår säkert varför (superarg + noll impulskontroll = dåligt i sociala medier). Men idag tänkte jag göra ett undantag. För att försöka sätta ord på hur det känns. Håll i hatten (här passar jag på att varna känsliga läsare).

Just nu sitter jag i en garderob, gråter och gnisslar tänderna. Utanför lyser solen och våren är säkert ljuvlig men inne i garderoben är allt mörkt, tyst och eländigt. Jag har haft nästan ett år med milda PMS-skov men idag slog det till hårt. Märkte imorse att jag blev förbannad på att fåglarna vrålade så högt (säkert tecken), sen la jag 1 timme på att läsa kvällstidningarna och svära över världens undergång. För att avsluta med att ringa Anders och skälla ut honom för random sak. Nu sitter jag och skäms i en garderob.

Jag är uppe i varv. Kroppen känns stissig. Tankarna far runt, runt och jag kan inte hålla kvar en enda längre än några sekunder. Ångest kryper under skinnet och jag svettas och fryser samtidigt. Då och då kommer det tankar om att jag glömt saker. Att folk sagt elaka saker. Att jag borde ta tag i saker. Att jag är värdelös. Nu är jag ett monster igen. Det finns ingen bot. Om jag skulle försvinna bara. Fly till Brasilien eller bara stanna i garderoben resten av livet. Och så sorgen. Skammen. Hur kan man vara så glad och må så bra och sen plötsligt sitta och ångestvagga i garderoben. Hur fan kan jag? Eller vänta det är väl inte mitt fel. Det är ju läkarna som inte gjort mer. Forskningen som är på 1600-tasnivå när det gäller kvinnor och hormoner. Fy fan om jag skulle skriva en debattartikel. Nej vänta jag ringer statsministern. Ja det gör jag. Nu jävlar ska han få.

Ja typ så. Nu kändes det lite bättre. Dags för mina livlinor när PMS:en är som värst. Promenad. Lång varm dusch. Kaffe och choklad och en bra tidning. Hörs!

ps. svara inte om jag ringer

Fråga Doktorn om PMS

motume

Nu sitter jag och Anders på Arlanda på väg till Umeå. Imorgon ska vi vara med i ”Fråga doktorn” som ska handla om PMS. Vet inte exakt när det sänds men jag återkommer om det.

Så himla bra att fler program och tidningar vill prata om PMS. Och så himla fint att de vill ha Anders med också. Först i början när journalister ringde och ville prata PMS och jag föreslog att de skulle prata med Anders också, blev de förvånade. ”Men han har väl inte PMS?”. Nej, men han är den som har fått stå ut med den. Ibland mer än jag själv. Det är så viktigt att män får vara med och berätta sin historia. Och förstå hur viktiga de är för att vi kvinnor ska kunna komma tillrätta med PMS.

Vi är lite fnissiga och uppspelta. Det känns lite som en skolresa. Eller kärleksresa. En väldigt märklig känsla att åka runt tillsammans och prata om det som för bara två år sen var vår största skam och som höll på att knäcka oss totalt. Det skulle man vetat då…

Tack snälla fina ni!

Det kanske ser ut som om jag sitter där i TV och bara pratar om min PMS som om det vore det mest naturliga som fanns. Men under blusen dunkar alltid mitt hjärta som på en rädd liten fågelunge. Och under det tjocka lagret av TV-smink rodnar jag. Det är fortfarande otroligt utelämnande och läskigt att prata om det här. Det känns fortfarande pinsamt och inte så speciellt smickrande att berätta om vilket as man varit. Hur mycket dumt man gjort. Usch och blä. Jag hade egentligen helst suttit och pratat om mina TV-projekt eller nya bok eller nått annat krystat hehe

Därför är det så avgörande att få all denna kärlek och pepp från er tittare och läsare. Det betyder ju att jag och Anders gör någon nytta. Och då känns det plötsligt varken pinsamt eller dåligt.

Precis som vi sa innan vi gick in i direktsändning i måndag. Det var ju Anders första gång i Tv och han var också jättenervös. Men vi tog varandra i händerna, tittade varandra i ögonen och kom överens om detta: om vi bara hjälper en kvinna eller ett par att få hjälp. Då är det värt det. Det är för er vi gör det. Tack snälla igen!
kram

bild 5

Och visst är han fin min Anders? Så klok och fin. Och tålig. Herregud vad tålig han är.

Anders & jag hos Malou idag

Idag var jag hos Malou för 3:e gången för att berätta om PMS och idag fick även Anders följa med. Jag var lite nervös innan för vad han skulle säga. Även om jag vet att han aldrig skulle lämna ut mig, vet han ju precis exakt allting jag sagt, gjort, skrikit och hållt på med under mina PMS-perioder under åren. Men han skötte sig såklart strålande. Och jag tycker han fick fram så många viktiga aspekter på hur det kan vara att vara partner till någon med PMS. Bäst av allt var när han mot slutet konstaterade det som han så länge sagt till mig: man kan inte klara av och hantera sin PMS själv. Man måste ha hjälp, kärlek och förstående för att lyckas och orka.

1 2 3