Det

AW arb rum

Det är tisdag kväll. Ute börjar det bli mörkt, det är kallt nu och löven har snart fallit av träden så pass att jag kan skymta vattnet från arbetsrummet. Karin är på gig i Norrland och jag är hemma själv med Karins barn i Stockholm. Imorgon kväll skall jag åka till mina barn i Östersund. Det blir skönt. Har inte kramat dem på över en vecka. Det mesta är som det brukar.

Och när som helst nu börjar Det.

Jag vet redan hur det kan bli. Samtidigt vet jag ingenting. Vi har försökt att komma till rätta med PMSen så länge. Provat och provat igen. Bytt medicin. Bytt läkare. Bytt vårdinrättning. Bråkat, gett upp och gråtit. Men det vill sig inte riktigt. Det har blivit bättre, det har det. Mycket bättre. Men oron finns där. Oron som knyter sig i magen över att det skall bli hemskt igen. Men mer om det en annan gång, när jag lärt känna er lite och orkar skriva.

Den här PMS-perioden kommer jag mest att finnas tillgänglig på telefon. Det är inte lika bra även om det kan vara skönt att känna att jag/vi alltid har möjlighet att inte höras om det blir för jobbigt. Men jag vill ju helst finnas hos Karin. Kunna hålla om henne när ilskan släpper och övergår i skuld som sedan blir ångest. Då är det skönt att krypa upp i soffan tillsammans och stryka henne över pannan tills hon somnar.

Om några dagar nu kommer vi att prata som vi alltid gör, flera gånger om dagen, när vi inte är tillsammans. Om några dagar kommer samtalet när Karin tror att allt är som vanligt men när jag ögonblickligen märker att Det har börjat. Hon är inte arg, inte ens irriterad, men det hjälps inte. Rösten har ändrats. Det finns en underton som varnar mig och berättar med hundraprocentig säkerhet att det är dags igen. Det träffar mig som en knytnäve i magen och jag vet att jag måste berätta för Karin. Jag har lovat det. Och jag vet att hon blir så ledsen, så ledsen.

- ”Älskling. Din PMS har börjat.”

Parse error: syntax error, unexpected T_CLASS in /storage/content/91/127591/livetmedpms.se/public_html/wp-content/themes/adelle/comments.php on line 1