Min menscykel är ett minfält

IMG_1489

Det har inte varit så lätt att sköta den här bloggen den senaste tiden. En stor anledning är PMDS:en. När jag väl är inne i ett skov då vågar jag inte blogga, jag vågar inte lita på min verklighetsuppfattning. Jag är arg på allt och alla och Anders har förbjudit mig att vara på sociala medier (och håller koll på mig = mycket bra). Och när jag inte har ett skov och mår bra då vill jag inte veta av PMDS:en. Då vill jag vara glad och normal och inte tänka på det helvete som snart kommer tillbaka igen.

De senaste månaderna har varit jobbigare än nånsin. Inte för att PMDS:en varit värre utan för att jag plötsligt, från ingenstans, börjat få helt oregelbunden mens. Först fick jag var 3:e vecka. Sen gick det 6 veckor i mellan. Vad spelar det för roll tänker ni? Jo det spelar all roll i världen. Min livlina har ju varit att jag vet när jag har ägglossning och kan planera efter det. Avboka möten, mentalt ställa in mig på att ta det lugnt och framförallt upplysa min omgivning när det är dags. Men nu. Ingen aning. Kan komma imorgon eller inte alls. Det känns som både Anders och jag trippar runt i ett minfält. När som helst kan det explodera.

Kan det vara klimakteriet? Jag hoppas det. För när mensen tar slut ska också PMDS:en ta slut. Det är bara det att detta kan pågå i tio år.. Kommer Anders och jag orka trippa runt så länge? Hur gör ni med oregelbunden mens? HJÄLP!

 

29 Comments on Min menscykel är ett minfält

  1. Amanda
    2 november, 2014 at 23:18 (3 år ago)

    Hej Karin.
    Jag förstår precis hur du känner. Vissa gånger kan PMS:en vara ett rent helvete. Man vill bara vara ifred, man kan vara irriterad, sur, ledsen. Ja rättare sagt allt. Min pms kan kännas ibland och ibland inte alls. Och som du säger kan man helt plötsligt få en oregelbunden mens. Har också hänt att jag fått mens efter 3 veckor. Fast den var regelbunden första gången jag fick min. Man kan bli som ett monster. Som du har sagt i några videosar. Kan man bli känslig och få ångest när man har pms. Tror jag har den svåra pmds. För jag får ont i ryggen, brösten, och magen. Humör svängingar. Min lärare vet när jag har pms och mens. För jag blir så ledsen, känslig och deppig irriterad, och arg. :/ jag upptäckte det här mönstret 2012 då jag var 15 och nu är jag 18. Har funderat och gå till ungdomsmottagningen. Men vågar inte gå själv och boka tid och prata. Har pratat med mina föräldrar om att skaffa P-piller. Men dom säger att dom inte vet om det är någon som har blod proppar. Vad ska jag söka för hjälp med dom här problemen? :( jag behöver hjälp nog. Kram Amanda G.

    Svara
    • karin
      12 november, 2014 at 19:55 (3 år ago)

      Du ska absolut gå till ungdomsmottagningen Amanda! De kan svara på dina frågor om p-piller. Om du ändå pratat med dina föräldrar, kan inte någon av dem följa med dig? Jag hade alltid med mamma när jag var ung :)

      Svara
    • Anders
      6 januari, 2015 at 03:26 (3 år ago)

      Hej
      Har problem med detta i min relation. Min Fru blir verbalt uttåtagerande. Allt är toppen och funkar som det skall… Plötsligt bara så där komer det och jag är helt oförbredd. Alla oförretter som gjorts om allt och allt. Kan liksom inte disskutera mig ur det. Spelar ingen roll vad som sägs eller görs. Som partner är det frustrerande. Kan förstå känslan men har så svårt att acceptera beteendet.

      Svara
      • Anders
        6 januari, 2015 at 03:29 (3 år ago)

        PMS är problemet om det inte framgick :-)

        Svara
      • karin
        9 januari, 2015 at 16:13 (3 år ago)

        Jag förstår, och du SKA inte acceptera beteendet. Men du måste också förstå att det inte är hennes fel. Hon behöver veta om hur du känner det och sen måste ni göra nånting åt det. Tillsammans! Och ni måste prata om det när hon inte har pms. Jag förstår hur jobbigt du har. Ibland är det ju så att ni som lever med oss som har pmds har det värre än oss som har det..

        Svara
  2. Louise
    3 november, 2014 at 10:55 (3 år ago)

    Jag har också plötsligt fått oregelbunden mens, förra gången gick det 49 dagar och den här 42, innan dess hade jag 30 dagar eller däromkring. Och jag känner verkligen med dig i problemet! Förutom att det är svårt att planera utefter så gör det mig osäker och frustrerad kring att jag inte kan läsa av min kropp- det är ju det som har varit min räddning sen jag fick insikt om att jag har den här sjukdomen. Jag känner att jag tappat kontrollen som jag tycker att jag har tagit och som gjort att jag kunnat förbereda mig och mina nära på skoven.
    Jag vet inte hur man kan lösa det här, men har bokat tid hos gynekolog, hoppas på att få ett bättre bemötande än det jag brukat få. Någon som tar sig tid och lyssnar. Vi får se. Känner att jag inte har jättestora förväntningar vad gäller det, men jag måste ju fortsätta försöka för både min och min omgivnings skull.
    Jag är 30 så inget klimakterie på gång hoppas jag..

    Amanda G: vad bra att du fått insikt om pms/pmds så tidigt! Det gör att du förhoppningsvis kan ta kontroll över och ge dig själv och din omgivning mer förståelse för hur du fungerar och vad du behöver redan nu. Bara det är ju jättebra!
    Jag tycker att du ska ge ungdomsmottagningen ett försök,det är inte farligt! Har du ngn kompis eller syskon eller så som du skulle kunna ta med dig? Som kan följa dig dit och hem? kanske får du träffa en barnmorska som har kunskap om det här. Om inte, säg tack och hej och ta inte ett standardsvar om p-piller. Be om att få information om och lyssna på olika alternativ som finns, gå gärna hem och fundera lite över det sen och läs på om de olika förslagen, känn efter själv. Det är din kropp och ditt välmående det handlar om!

    Lycka till!

    Kram
    Louise

    Svara
    • karin
      12 november, 2014 at 19:56 (3 år ago)

      Hoppas det gick bra Louise. Du får gärna återkomma med vad de sa. Jag är rätt säker på att det är klimakterium på gång. Men jag ska också kolla.

      Svara
  3. Stina
    6 november, 2014 at 21:21 (3 år ago)

    Hej!
    Jag var med i studien om PMDS som Universitetssjukhusen håller på med, men platsade inte eftersom min cykel är för oregelbunden och då ibland för lång. Läkaren som höll i studien sa att det inte var så vanligt med PMDS när man har oregelbunden mens. Jag har tänkt en del på det sedan dess. Jag tvivlar på att de kan vara särskilt många studier gjorda på kvinnor med oregelbunden mens. Är mensen oregelbunden är det ju svårt för den enskilda kvinnan att förstå att det är PMS. Det är svårt att se något mönster i humörsvängningarna och då söker man kanske inte vård för just PMS utan för stress, depression eller inte alls. Är det någon som vet om det finns studier gjorda på kvinnor med oregelbunden mens och svår PMS? /Stina

    Svara
    • E
      29 april, 2015 at 15:20 (2 år ago)

      Har svårt att tro på det eftersom min pms dök upp samtidigt som min mens blev oregelbunden. Dessutom brukar den bli värre ju längre mensen dröjer. Hormonerna liksom rusar omkring i kroppen och försöker få igång mensen men lyckas inte utan ställer bara till det i huvudet. Akupunktur har dock hjälpt mig.

      Svara
  4. K
    8 november, 2014 at 12:46 (3 år ago)

    Har full förståelse för att du behöver göra pauser i bloggen.
    Kram

    Svara
  5. eva
    10 november, 2014 at 12:44 (3 år ago)

    Helt otroligt att du pallar med allt du gör ändå !! Tusen tack för att du lyft upp ämnet om problemen tu

    Svara
  6. eva
    10 november, 2014 at 12:45 (3 år ago)

    runt pmds,

    Stor kram ♡

    Svara
  7. Anna-Lena
    10 november, 2014 at 15:04 (3 år ago)

    Åh Karin…
    Jag fick idag länken av en vän som vet hur jag mår. Jag sitter på jobbet och läser och grinar så jag snörvlar. Mitt i allt elände är jag inte ensam. Jag håller på att förstöra mitt förhållande, är deppig och bara gråter. Ska nästa vecka träffa läkare nr 6 eller 7 i ordningen gällande min PMS och mina blödningar. Denna månaden hade jag tre dagar mellan. Man blir så uppgiven arg och ledsen. Är pest för dig själv och omgivningen. Tusen TACK för din blogg och ditt mod!

    Svara
    • karin
      12 november, 2014 at 19:58 (3 år ago)

      Så ledsen för din skull Anna-Lena, men så glad att du hittat hit. Det finns hjälp att få! Även om den inte är så enkel att hitta alla gånger. Vi håller på att starta pms-förbundet, håll utkik här:
      http://www.pmsforbundet.se kram

      Svara
  8. Emily
    13 november, 2014 at 17:21 (3 år ago)

    Hej!
    Jag lever med pmds och har en oregelbunden menscykel. Jag vet aldrig när det är dags utan bli totalt omkullblåst av ångest varje gång. Min gynekolog har ordinerat mig att ta mitt ssri-preparat med start 14 dagar efter sista mensens första dag. Många gånger är det nästan 1 vecka försent. Att medicinen inte tar udden av besvären gör inte saken bättre. Har dessutom upplevt att känseln försämrats i underlivet av medicineringen och därmed sexlivet. Någon annan med samma upplevelse?

    Svara
    • K
      23 november, 2014 at 21:10 (3 år ago)

      Det är en välkänd biverkning tyvärr. Jag tar ssrimedicin absolut kortast möjliga tidsperiod just därför. Spironolakton som kanske hjälper mot pms har inte den sexuella biverkningen på mig men är inte ssri.

      Svara
  9. Molina
    16 november, 2014 at 20:51 (3 år ago)

    Hej alla! Genomlider sista timmarna (förhoppningsvis) med en denna gång överjävlig pms. Mensen har hackat igång men symtomen hänger i ännu ett tag. Jag vet att det släpper snart men det hjälper inte en sekund just nu. Det gjorde däremot era ord här ovan. Är det någon av er som fått rådet eller övervägt att op bort äggstockarna? Sista utvägen men snart det enda alternativet. Styrka till er med samma jävla hormonkrig!

    Svara
    • M
      17 november, 2014 at 20:02 (3 år ago)

      Min fru tog bort äggstockarna efter att ha tagit sprutor en tid, tydligen ökad risk för cancer vid långvarig användning av sprutorna. Efter det har det inte bara varit en dans på rosor. Visserligen har humöret blivit mycket bättre, längre stubin och mer beräknelig. Däremot har det varit mycket vallningar eftersom man hamnar i klimakteriet, östrogen som ska smörjas in som måste testas ut så det blir en bra dos innan det blir nån slags bukt med det. Sen har sexlusten minskat rejält, hon provade testosteron för det men då blev humöret sämre igen. Kanske saker att ta i beräkningen om du funderar på operation.

      Svara
  10. Christel
    28 november, 2014 at 10:59 (3 år ago)

    Hej,
    Tack för ett forum där man verkligen kan känna igen sig! Jag skulle vilja fråga er som tar Premalex; hur snabbt brukar man kunna märka av ev biverkningar?? Jag har tagit min första tablett nu på morgonen!! Ett av mina starkaste argument mot att börja var (förutom hjärnspöken i stil med ”den här månaden kan nog kontrollera det” och ”det är nog inte så farligt egentligen” osv) just biverkningarna och nu känner jag mig lite spänd och vet inte vad jag ska förvänta mig, eller när det kan tänkas dyka upp nåt liksom….Tacksam för svar!! Kram

    Svara
    • K
      29 november, 2014 at 07:51 (3 år ago)

      Hej!
      Jag märker av både verkning och biverkning efter ett par timmar. Lite illamående som går över efter 2-3 dagar, samt sexuell nedsättning som hänger kvar under tiden jag äter och ett par dagar efter om jag slutar.

      Svara
    • K
      29 november, 2014 at 07:53 (3 år ago)

      Kan tipsa om Cipralex som är samma substans men billigare

      Svara
    • K
      5 januari, 2015 at 11:09 (3 år ago)

      Jag tar premalex varje dag hela månaden 20 mg, tycker det funkar bäst. Sexuell nedsättning var som värst första halvåret tycker jag och nu tycker jag det även funkar bra. Jag ser ingen anledning i att sluta ta medicin när det funkar bra samt att utsättningssymtom alltid kommer.
      Kram

      Svara
  11. Malin
    3 december, 2014 at 11:31 (3 år ago)

    Jag förstår din frustration. Själv har jag aldrig haft regelbunden mens (är 26år), det senaste året har mina cykler varierat mellan 35 och 50 dagar… Förra året konstaterade jag att jag lider av svår PMS eller PMDS. Detta i kombination med mina utdragna menscykler gör att jag får jättelånga pms-perioder och väldigt få bra dagar. Jag ska nu börja behandla med sertralin vid nästa ägglossning. Problemet när man har så ojämn mens som jag har är ju bara att veta när man ska sätta in behandlingen…Får väl försöka uppskatta och se om det funkar antar jag.

    Svara
  12. Mathilda
    7 december, 2014 at 21:28 (3 år ago)

    Jag vet egentligen inte vad jag vill få sagt. Tack, mest! För att du visar att de nån stans är ok att må såhär. Vi är ju ett gäng som har ett helvete ibland. Efter tre graviditeter & operation av cellförändringar hade jag hopp om att kanske bli normal. Men va fan, de verkar inte bättre än att jag får börja ta medicin igen, jag vill helst slippa. Men för familjens & såklart min egen skull. Men tack! Tack för att man slipper va ensam!

    Svara
    • karin
      9 januari, 2015 at 16:21 (3 år ago)

      Tack själv! Kram <3

      Svara
  13. Susanne
    17 december, 2014 at 13:58 (3 år ago)

    Hej Karin!

    Jag känner så mkt igen mig i det du berättade hos Malou efter tio när du satt där med din kille.

    Jag har nu fått piller som jag ska testa på.. TACK!

    Svara
  14. Béatrice Karjalainen
    9 januari, 2015 at 16:47 (3 år ago)

    Känner igen det där. Har vi 41 års ålder börjat få oregelbunden eller bara kortare från 28 dagar, 25 dagar, 21 dagar. Kul med 21 dagar hinner liksom inte ur en period innan jag skall in i nästa. Det tär och dessutom inte ha en susning om när nästa kommer.

    Svara
  15. Aurora
    27 december, 2015 at 10:17 (2 år ago)

    Hej hittade din blogg och ser att du har flyttat den.
    Jag har ett livs erfarenhet sedan jag började att menstruera vid 11 års ålder till 53. Av dessa PMS och Pmds som har ställt till allt för mycket i mitt liv.
    Det positiva är att klimakteriet och bortfall av mensen gör att även pms etc, försvinner. För mig var detta en chock att uppleva ett sk, normalt humörs liv, ja det blir inte på en gång, men eftersom kroppens signal system anpassar sig och hormonellt blev i mitt fall, en total förändring av mitt hälsotillstånd. Många gånger tänkte jag, varför har de inte forskat om pms och hjälpt oss som lider av detta tillstånd, jag har varit ganska klar över att det var hormonellt.
    I min ungdom var det ett helvete och uppåt åren tillika, då försökte jag att kontrollera mig bättre, många gånger utan effekt.
    Klimakteriet är en annan visa med kroppsliga reaktioner.
    Idag mår jag bra, jag har aldrig medicinerat mot pms symtomen, tänker att tänk om det hade funnits medicin som blockerat, livet har ” kanske”, varit annorlunda.

    Svara

Leave a Reply