Om Karin

karin

Jag heter Karin Adelsköld jag har precis fyllt 40. Jag har två barn på 8 och 10 år och en pojkvän på 42. För 8 år sen fick jag svår PMS utan att veta att det var det jag hade. Först för två år sen fick jag rätt diagnos: PMDS och då började min resa mot att hitta en lösning. Idag mår jag bättre än på länge men har fortfarande pmds-relaterade problem varje månad.

Den här bloggen är ett försök att samla fakta men framförallt historier från andra som är i samma situation.Tillsammans är vi starka (och arga).

 

Foto: Theresia Köhlin

64 Comments on Om Karin

  1. jana
    6 oktober, 2013 at 17:35 (4 år ago)

    hola chicas! pms:et håller precis på att klinga av…halleluja!mensen äro kommen!haha många jag känner förbannar den månatliga blödningen men jag välsignar den! inte alla förstår varför men att det innebär slutet på min pms är den största anledningen:) det absolut allra värsta av allt då pms en infinner sig ( förutom huvuvärken man upplever, förutom irritationen och den okontrollerade ilskan, förutom deppigheten, tröttheten mm…) så är det känslan av att befinna sig i ett konstigt sockervaddliknande vakuum, vilket innebär bl. a att kreativiteten försvinner och förmågan att tänka likaså. negativiteten är något man blir ett med. mental tortyr, sa någon, instämmer helt. kunskapen kring pms finns dock, det gäller bara att vara ihärdig och att inte ge upp, att fortsätta hitta kunskap kring ämnet. och att pröva olika metoder.ett tips på en bra informativ hemsida kring vad som händer vid pms: http://www.hormoni.se/pms_och_barnloshet.php.

    Svara
  2. Anna
    11 oktober, 2013 at 22:07 (4 år ago)

    Jag kan inte nog understryka att PMDS är en hemsk sjukdom. Själv lider jag av PMDS sedan 1 år tillbaka trots att jag aldrig tidigare har haft PMS. Progestron(metabolit)överkänsligheten kom som en mycket obehaglig överraskning då jag fyllde 40. Det är svårt att diagnostisera PMDS då symtomen smyger sig på samt att de inte behöver ha ett samband med vanlig PMS. Jag förstår också de som klagar på att de inte blir tagna på allvar med sina problem. Själv jobbar jag inom medicinska branschen men gör mig vanligtvis inte besvär att förklara för kollegor och vänner. Tyvärr är PMDS fortfarande så pass okänt som fenomen att det egentligen bara erkänns av riktiga specialister inom gynekologi. Med tanke på alla dessa faktorer är kvällens inslag om PMDS på nyheterna en mycket viktig insats – Karin Adelsköld ska ha en stor eloge för inslaget!
    Låt oss hoppas att detta gör att Marie Bixo, Kvinnokliniken/Södersjukhuset nu får lite extra krut att slutföra sin kliniska prövning så att vi kan råda bot på PMDS. Det vore väl underbart om inte en enda kvinna (eller man och barn) skulle behöva lida av PMDS om några få år.

    Svara
  3. Cina
    12 oktober, 2013 at 00:58 (4 år ago)

    Hej!
    Vad bra med en sådan här sida och vilket bra inslag på Svt, Tack för det! Det behövs verkligen mer information om pms/pmds, både för kvinnor och unga tjejer. Innan jag förstod att jag hade pms vid 30-års åldern, så fick jag mycket ångest som blev ännu värre eftersom jag inte förstod vad det berodde på. Jag blir också mycket ledsen och deprimerad som jag inte alls är annars, också förståss irritationen och aggression. Jag brukar skämta att ”om en läkare skulle undersöka min hjärna dessa dagar så skulle jag bli inspärrad på psyket!” Allting är ju hormonellt och hur mycket man än försöker vara positiv så går det inte! dessutom har jag dygnet innan mensen börjar svåra magsmärtor och en dag efter mensen börjat kraftiga blödningar ca 12 timmar. Ett fåtal gånger har jag varit hemma 1 dag från jobbet och det har inte varit accepterat av arbetstagare eller arbetsgivare! Jag tycker pms/magsmärtor/kraftiga blödningar skulle bli legaliserat som sjukdom så att man kunde sjukskriva sej 1-2 dagar. Subventionerad medicin, värktabletter och mens-skydd. Om mannen hade haft samma problem
    hade det varit det för länge sedan!

    Svara
  4. Mia
    5 december, 2013 at 15:08 (4 år ago)

    Ett litet tips; eftersom man vanligen samlar på sig vätska i kroppen och även i hjärnan, vilket orsakar stress och irritation, innan och vid mens kan man testa att ta vattendrivande, t ex Furix, en halv till en tablett vid behov. För mig har det hjälpt oerhört bra mot det dåliga humör jag haft! Kram

    Svara
  5. Cecilia
    5 december, 2013 at 16:47 (4 år ago)

    Hej!
    Jag vill dela med mig av min vprdkontakt för er som bor i Stockholm. Jag fick en remiss via min barnmorska till Ultragyn på Läkarhuset Odenplan. Mycket väl bemött, förstådd och hjälpt med mediciner och uppföljning. Tack Dr Henrik Rabéus du har gjort mitt liv lättare att leva!

    Svara
    • Sandra
      17 november, 2014 at 15:07 (3 år ago)

      Tack för att du delar med dig av informationen! Jag ska till bm nästa vecka för insättning av kopparspiral och akut remiss till honom efter en av de värsta PMSepisoden i mitt liv.
      Som borta med vinden idag andra dagen på mensen.
      Sandra

      Svara
  6. Mia
    5 december, 2013 at 18:34 (4 år ago)

    Jag har just idag insett, vad jag lider av. Har alltid haft PMS men det här, det är nåt helt annat! Är 37 år, har en tonåring och en som snart är tonåring. Konflikterna är helt orimliga, och jag kan hota med att flytta hemifrån och annat som inte är klokt. Jag känner mig ful, fet, värdelös, paranoid, fumlig, TRÖTT, elak och värdelös på det mesta. Två veckor av månaden är jag en rätt pigg och kreativ tjej.. Har känt för att köra av vägen då jag åkt hem från jobbet (skulle aldrig göra det) och lipar för allt. Går och lägger mig vid 20.30 och tappar allt självförtroende både hemma o på jobbet. Idag kom mensen och det är som att vakna ur en mardröm! På måndag ska jag prata med en doktor.

    Svara
    • Maria
      7 maj, 2014 at 18:40 (3 år ago)

      Jösses det var som att läsa om mig själv när jag läste detta, bortsett från tonåringar hemma. Konflikter med en 4 åring är rätt jobbiga de också.

      Svara
    • Louise
      24 juni, 2014 at 23:24 (3 år ago)

      Instämmer med Maria, jag har tonåringar hemma tre o en 11 åring men jag tror att jag är värst i den här perioden. Hemskt! Jag måste också ta tag i det jag orkar inte ha det så här längre. Dom bra perioderna känns bara kortare hela tiden och all ånger för att man är tokig är så jobbig att vakna upp till hela tiden.

      Svara
  7. Linda
    16 januari, 2014 at 15:43 (4 år ago)

    Hittade denna sida idag- Mycket intressant. Jag har kommit på att jag har starka psykiska besvär som startar två veckor innan mens och sedan avklingat på första dagen.. Men nu har de, de två sista gångerna inte klingat av alls!!… Min läkare och nu då även en kurator vill gärna att jag börjar med SSRI- Citalopram och jag har nu även varit sjukskriven från v 51- till v7 framåt.. Jag försöker yoga, avslappning, fysisk aktivitet och kosten i nu läget… MEN VART SKA JAG VÄNDA MIG?? Känns ännu värre nu när inte besvären går över alls.. Och visst jag ska väl medge att jag är trött, utmattad och överstressad… om det är det som gett mig bestående besvär av min sk PMS eller PMDS det vet jag inte..
    Jag önskar verkligen att jag får ett svar på detta.. för när jag idag suttit och läst en massa här.. så inser jag att jag blir inte knäpp och blir inte ”sjuk i huvudet” .. det är inga allvarliga fel på mig… Och jag känner ända in att jag är lycklig och har det bra, med allt.. så därför är det så konstigt om jag inte skulle lida av detta då jag två veckor varje månad är som bortblåst…. Men nu har det tyvärr då som redan skrivet suttit i sedan förra mensen i december… :(

    Jag vill ha hjälp! Vart ringer jag? vad gör jag?

    Svara
    • Inca
      9 april, 2014 at 18:52 (3 år ago)

      Jag instämmer helt med det som Mia Lundin skriver i sin bok Kaos i Kvinnohjärnan och min erfarenhet är att hennes behandlingsrekommendationer fungerar för de allra flesta. Balans mellan progesteron och östogen viktigast. Progsteronkräm eller kapslar som finns i våra grannländer (varför inte i Sverige än?) och i klimakteriet även östrogen i form av plåster. Stress r en stor bov! Kosten. M.m.
      På Hormonelle Läkarmottagning i Stockholm fick jag hjälp!
      Önskar dig allt gott!

      Svara
      • karin
        10 april, 2014 at 21:48 (3 år ago)

        Tack! Och tack detsamma! kram

        Svara
  8. karin
    20 januari, 2014 at 20:57 (4 år ago)

    Hej din stackare, jag förstår verkligen din frustration. Det allra bästa är faktiskt att börja med att beställa tid hos din husläkare. Om inte hen kan något om pms be att få remiss till kvinnoklinik. Min erfarenhet är att gynekologer har dålig koll på hormoner och mest skriver ut p-piller.

    Var bor du i Sverige?

    Svara
    • Linda
      27 januari, 2014 at 19:38 (4 år ago)

      Jag bor i Vänersborg

      Svara
  9. mia
    29 januari, 2014 at 13:17 (4 år ago)

    Jag fick hjälp av min husläkare med detsamma. Fick Citalopram utskrivet och äter 10 mg varje dag (pga oregelbunden ägglossning). Kan inte med ord beskriva den lättnad jag upplever, det har verkligen HJÄLPT mig! Märker fortfarande av när ägglossningen kommer, men inte i närheten av hur det varit innan. Framförallt är ångesten, deppigheten och känslan av att vara värdelös nästan borta. Inte lika mycket aggression heller, bara lite lätt irritation.

    Svara
    • Linda
      4 februari, 2014 at 15:32 (4 år ago)

      Tack!
      Just nu äter jag 5mg T.Citalopram sedan fyra veckor tillbaka. Magnesium, B-vitamin sedan 3 veckor tillbaka, sedan 23 januari äter jag också nattljusolja och D-vitamin. Promenerar dagligen och kör yoga 5-6 dagar i veckan.
      Jag ska ha mens nu i dagarna och jag känner mig helt ok faktiskt.. Med tanke på att jag varit hemma för att blivit ut -stressad och trött sedan v 51 så anser jag att jag snart är på banan igen… har fortfarande jätte spänningar över diafragma och känner mig andfådd hela tiden.. det är väl stress kvar i kroppen…

      Tack för en fin blogg med intressanta inlägg!!

      Svara
  10. Mia
    11 februari, 2014 at 23:26 (4 år ago)

    Hej! Jag är 47 år och har haft PMDS sedan tonåren. Vilket helvete ! Jag har provat ALLT! Progesteronkräm som många säger funkar bra, gör det totalt outhärdligt! P-piller också. SSRI gör ingen skillnad. Det enda som hjälper till viss del är Munkpeppar (Agnus castus) , det fanns under namn som Femicur, Ziara i Sverige för något år sedan men inte längre. Jag beställer från Tyskland, http://www.goldpharma.com (sök på Agnus castus och du får upp flera preparat bl.a. Femicur. Jag tog en billigare som tillverkas av Aliud Pharma och de funkar lika bra). De tar dock ca 2-3 månader innan effekten märks och man ska ta en tabl om dagen. Om jag inte hade hittat detta preparat hade jag inte suttit här idag….

    Svara
    • Sofie
      3 juni, 2015 at 14:15 (2 år ago)

      Hej Mia, hittade denna tråd när jag skulle söka på om Femicur möjligtvis hade kommit tillbaka. Vilken sida från Tyskland beställer du ifrån? Femicur är det enda som har hjälpt mig mot min hemska PMDD!! Tacksam för snabbt svar:)

      Svara
      • Sara
        9 juli, 2015 at 11:26 (2 år ago)

        Sofie, tar mig friheten att svara, jag gillade också Femicur och när det inte fanns längre så googlade jag runt och köpte Munkpeppar istället, Vitex Agnus Castus, finns som tabletter och som droppar. Jag köpte droppar och tycker det hjälpte lika bra som femicur! Hoppas det kan hjälpa dig med :-)

        Svara
  11. Tilde
    8 april, 2014 at 13:12 (3 år ago)

    Ett stort tack till er, Karin och Anders, som lyfter detta viktiga ämne!
    Har kommit till insikt att jag måste ta kontakt med vårdcentral/gyn.mott. för SSRI-preparat. Har varit så tveksam till detta eftersom jag har ”gått på” anti-depressivt tidigare och utsättningssymtomen var fruktansvärda. (kanske det var pms som spökade redan då)?
    Skulle så gärna vilja veta vad som är att föredra: Cipramil eller Premalex?
    Hoppas att detta elände kan få ett slut, då jag inte kan hantera min ilska utan går loss på precis vad som helst plus att jag blir så verbalt elak mot man och barn. Självmordstankar, depression, ilska, raseriutbrott, trötthet, hjärndimma, fumlighet, irritation m.m. är min vardag flera veckor i varje cykel. Samt att jag ältar, vill ha förklaringar, övertolkar, går på högvarv, har ett inre kaos, en inre stress… Ja, vem orkar liksom?
    Kramar T.

    Svara
    • karin
      10 april, 2014 at 22:02 (3 år ago)

      Det är ju samma aktiva substans, Escitalopram, i både Cipramil och Premalex. Jag tycker du kan testa igen men då fråga din läkare om vad som passar dig och också vadsom inte passade senast. Boka tid direkt och hör gärna av dig om du får reda på en ev skillnad. Kram och lycka till!

      Svara
    • kakan
      11 april, 2014 at 09:54 (3 år ago)

      Hej Tilde
      Angående preparat har jag erfarenhet av citalopram och escitalopram. Det som skiljer dessa åt är att molekylerna är spegelvända vilket gör att de fungerar lite olika på endel. För mig var det som natt o dag. Jag åt citalopram och gick upp 12 kg på några månader utan att det hjälpte såvärst på humöret. Nu äter jag istället escitalopram (Cipralex heter medicinen) och det funkar för humöret och vikten är bibehållen. Jag blev rekommenderad 10 mg av min psykiatriker men jag blir upp i varv om jag tar mer än 5 mg. Så nu äter jag 5 mg varje dag utan uppehåll. För andra har jag hört att det funkar att äta en tablett per dag i 14 dagar, men inte för mig.

      Svara
      • emma
        8 juni, 2015 at 17:13 (2 år ago)

        Jag blir oxå speedad på 1åmg escitalopram. Just bytt från citalopram. Hoppas den hjälper o att jag inte går upp i vikt..äter varje dag.

        Svara
  12. Margareta
    12 maj, 2014 at 18:54 (3 år ago)

    Hej Karin! Har gått igenom PMS o klimakteriet utan att äta hormoner:) Den svåraste tiden är lite över 40 år sedan blödde jag mycket ett tag och tillslut var mensen över efter 50 år. Det som har hjälpt mig är att jag jämt har motionerat. Joggat varannan dag och sluppit besvär. Tyvärr tror jag att hormoner ger oss bröstcancer! Arbetar på ett patologlab och bröstcancer har blivit som en folksjukdom. Det skrämmer mig att det alltid är hormoner som är recept i stället fler motion. Hellre joggar jag och slipper bröstcancer. Vill inte skrämmas men är totalt övertygad att våra kroppar inte ska äta syntetiska hormoner som inte bryts ned av vårt biokemiska system. Cancer uppstår i kromosomerna som delas vid celldelning och är då inte våra molekyler nedbrytbart så uppstår cellens felkodssystem och tappar sin naturliga delning//

    Svara
    • lorena
      12 maj, 2014 at 19:19 (3 år ago)

      Tack Margareta för din berättelse och för varningen. Jättebra att denna sidan finns:)

      Svara
  13. Kicki
    12 maj, 2014 at 19:12 (3 år ago)

    Såg precis på Fråga Doktorn och så skönt att problemen med PMS och PMDS tas upp mer och mer. Är 47 år och har haft PMDS sen tonåren. Men förstod inte vad det var förrän i 30-årsåldern. Har alltid sett mig som en person som lätt blir deprimerad och har humörsvängningar. Idag har jag ägglossning så nu börjar det. Har legat på soffan halva dan, kroppen går i slow motion och tycker just nu det mesta är jobbigt. Funderat ett tag på hur jag ska orka fixa middag. Det blir lite bättre i övermorgon för att sen bli värre och värre fram till mensen som kommer om 2 veckor. Jag har jobbat så mycket med mig själv i flera år så även om det mentala också är jobbigt så kan jag numera hyfsat kontrollera det om jag sover ordentligt, inte stressar, försöker träna, äter bra, undviker alkohol. Men varje dag är en kamp i hjärnan och jag gör saker bara för att jag måste. Det jobbigaste numera är det fysiska. Min kropp blir svag, blir lätt andfådd, jag får ont i musklerna, blir fumlig, fruktansvärt trött. Förra gången orkade jag knappt röra mig sista dagen på pmsen, dagen efter när mensen kom sprang jag 8 km! Det är helt sjukt hur kroppen funkar. Jag har provat allt, varit hos flera gynekologer men har inte hos någon fått hjälp som gjort det bättre. Så jag härdar ut, är osocial, undviker vissa situationer och försöker ta hand om mig så gott det går. Vore underbart om ni bildar ett förbund där kanske expertis samlas. Känns som halva mitt liv har haft sämre kvalitet och vissa saker jag velat göra har jag fått ge upp då jag knappt orkar prata med och träffa folk 1-2 veckor i månaden. En gynekolog jag var hos sa: det här med PMS är inte direkt nåt av mina intresseområden. Punkt slut.jag har mer eller mindre gett upp gällande att få nån hjälp. Men tack för denna sida!

    Svara
    • karin
      26 augusti, 2014 at 11:08 (3 år ago)

      Tack snälla för att du delar med dig! Har du hittat någon som kan ge dig hjälp? Var bor du?

      Svara
  14. Margareta
    12 maj, 2014 at 19:28 (3 år ago)

    När vi tappar våra hormoner, mest då östrogen får vi ont i kroppen, öronsusningar, alla besvär som det pratas om här är lika för alla. Kom i håg det är naturligt att åldras, det ska inte skjutas upp med en massa hormoner. Kom i håg att männen också har massor med övergångsbesvär men dom biter i hop för det är inte manligt att prata om dom:))
    Margareta

    Svara
    • n
      25 februari, 2016 at 09:00 (1 år ago)

      Margareta med all respekt men dina kommentarer hör inte hemma här. Jag kom till en punkt när jag inte ville leva längre, jag orkade inte tanken på att leva en månad till med den depression som kom efter ägglossning (och försvinner första mens dag) efter 20 år, jag är nu 35 har jag nu tagit tag i detta då jag hamnade in i en riktig depression i vinter. Lättnaden att få hjälp är obeskrivlig. Pmds handlar inte om lite småbesvär en gång i månaden. Det är att leva i en mardröm som aldrig tar slut, skräcken att veta att det kommer igen och igen är förlamande och har en skrämmande inverkan på hur jag börjat se på mig själv och mitt liv och mina möjligheter. Nu har jag fått mod att tro att jag tex kan ha en relation. Till dig som lever med detta utan att ha sökt/fått hjälp än kan hag bara säga: Sök hjälp nu, den finns, livet vänder från natt till dag.

      Svara
  15. lisa
    12 maj, 2014 at 19:35 (3 år ago)

    Hej
    Känner igen mig så himla mycket i dina beskrivningar. Detta med att man hamnar i psykosliknande tillstånd och startar bråk och sen skäms osv.
    Kan instämma med signaturen Tilde gällande pmds. Så ser min cykel ut också. Kan tilläggas att jag har instabil personlighetsstörning som förstärks vid pms.
    Står i en vårdkö på över ett år och jag orkar inte ens känna efter hur det känns för jag då är jag rädd att jag ger upp för gott. Blir inte bemött på ett för mig gynnande sätt av de vårdinsatser som finns just nu och privatvård har jag inte råd med.
    Triggarnöt är det som funkat periodvis för mig.
    Såg dig Karin på Fråga doktorn idag och där pratade du och din man om att ni skulle starta något, men jag fick inte riktigt kläm på vad. Det kanske står någonstans på din blogg, säg gärna vart isåfall.

    Svara
    • karin
      26 augusti, 2014 at 11:10 (3 år ago)

      Hej! Förlåt sent svar. Vi ska starta ett PMS-förbund för att samla information om pms och erbjuda hjälp samt jobba för att allmänheten får veta mer om PMS och PMDS. Vi kör igång nästa vecka. Titta på första sidan så ser du mer!

      Svara
  16. Maria
    12 maj, 2014 at 20:38 (3 år ago)

    Hej!
    Grymt bra ni belyser detta återigen,för va jag vill minnas så har ni varit hos Malou åxå väl?!
    Jag är 35 och har aldrig lidit av min mens tyckte jag allafall,trots alla symtom pms lr pmds visar.
    Jag har en väldigt traumatisk uppväxt och har endast kopplat mitt mående till just det. Men ju mer jag läst och faktiskt
    sett mitt mående mönster inför min mens så måste det ju va ett samband inte en slump.
    Så mycket vrede,sån tomhetskänsla, självmordstankar, ingen ork, svart/vitt tänk, slängt ut pojkvän, slagits, kastat sönder saker m.m

    Jag hade hormonspiral från 18års ålder till 30års ålder.Tog den ur för jag ville ge kroppen en pause och ev. testa om jag kunde få barn.(2008) Från den tiden tills nu kan jag med backspegel säga att mitt mående bara blev sämre och sämre.

    Innan va min mens 4:e vecka, sen 1år tillbaka 3:e v å nu har min Pms aldrig
    varit så tydlig. Jag blir mörkrädd, min pojkvän åxå.
    Så nu denna veckan gömmer jag mig från allt,å längtar till 16Maj.
    Sen är det jag som kräver en utredning när orken kommer tillbaka.

    Fattar inte hur kvinnor som oss kan bli
    så nonchalerade! Jag blir heligt förbannad, vad krävs för att bli tagen på allvar överlag igentligen inom vården i dagens tider?!!!

    En varm stärkande tanke till er alla <3

    Svara
    • karin
      14 maj, 2014 at 10:32 (3 år ago)

      Tack. Och kram!

      Svara
  17. undrande
    13 maj, 2014 at 00:04 (3 år ago)

    Har en fråga till alla er som har testat premalex och liknande. Försvinner även ”hjärndimman” som man får då man inte kan tänka klart med tabletterna? Dvs återfår och behåller man sin normala kognitiva förmåga när man börjar medicinera? Jag förlorar nämligen min helt när jag har pmds och vill verkligen hitta nåt som hjälper mot detta med.

    Svara
    • karin
      14 maj, 2014 at 10:27 (3 år ago)

      Ja för mig har det gjort det. Men det tog några månader innan tabletterna verkligen hjälpte.

      Svara
  18. Gitte Morgen
    13 maj, 2014 at 20:37 (3 år ago)

    Tusen tack Karin och Anders. Tittade på Fråga doktorn och såg direkt vårat problem. När jag först märkte av det för några år sedan, så gick jag till vårdcentralen. Hmmm,,,, där sa dom att jag nog hade problem med slemhinnorna i livmodern. Hallå,,,,, innan mens, under mens var jag arg,trött, blödde så det rann efter bena hela tiden i ca. 7 dagar. Sov 4-5 dagar under mensen. Trött, arg, deprimerad 2-3 veckor. Så deprimerad att jag inte viile leva. Min man fick med mig till Carlanderska sjukhuset i Göteborg. Fick en hormonspiral. Det tog dock ett år innan jag blev något lugnare i mitt humör och minskning av blödningar. I dag mår jag lite bättre och kan handskas med mitt humör, men får några återfall då och då. När jag blir arg irriterad, så får jag så ont i kroppen, värker, brinnande värk enda ut i fingrarna, tårna, ,,,suck jaaaa,,,,hela kroppen. Trött nästan jämt och passar på att sova när jag får en chans. Är egen företagare och kan inte sjukskriva mig. Vill gärna vara med och hjälpa andra som har detta problem. Det verkar ju vara tabu att prata om det. Det måste bara ut att det finns och att det finns hjälp att få. kramisar gulliga ni <3

    Svara
    • karin
      14 maj, 2014 at 10:29 (3 år ago)

      Tack för fina ord! Underbart att du fått hjälp av hormonspiral! För många kan det vara precis tvärtom men det visar återigen att alla kvinnor behöver olika lösningar. kram

      Svara
  19. Maria
    13 maj, 2014 at 23:41 (3 år ago)

    Hej Karin.
    Jag håller på att förlora min familj pga detta månatliga helvete. Nu har jag panik för jag vill verkligen inte flytta ifrån den man jag älskar så mycket, men han orkar inte med mitt humör och inte jag eller min dotter heller.

    Hur ska jag snabbast få den hjälp jag så väl behöver? Varken läkare eller barnmorska har någon hjälp att ge. MEN nu vet jag att vulvamottagningen finns.
    Har både hormonspiral och äter SSRI preparat för medelsvår depression efter en utbrändhet.

    Finns mer hjälp att få?
    HJÄLP MIG! SNÄLLA.

    Svara
    • karin
      14 maj, 2014 at 10:32 (3 år ago)

      Hej fina du! Så ledsen att du mår såhär. Mina besvär blev MYCKET värre av hormonspiral (andra blir bättre, se kommentaren ovan) Kanske ska testa att vara utan den? Jag skulle boka tid med en ny gynekolog och berätta om hur du mår och dina misstankar om pms. Fattar det inte nått kan du väl hänvisa till den här bloggen! Det kan också vara ett SSRI som inte passa ihop med dig. Men börja med spiralen och gyn. Det finns kvinnokliniker med akuttid, kolla om du kan få en där! Kram och all lycka till nu!

      Svara
      • Maria
        14 maj, 2014 at 12:09 (3 år ago)

        Tack snälla för ditt svar, jag ringer direkt. Kram och tack för att du finns!

        Svara
  20. Sabina
    14 maj, 2014 at 21:02 (3 år ago)

    Jag är 33 år gammal och fick PMDS ett tag efter min förlossning för sex år sedan, men hade haft rätt så jobbig pms innan graviditeten också. Jag är helt övertygad om att jag inte hade levt idag om jag inte hade fått hjälp med citalopram, 10 mg veckan innan mens. Ångesten över att elakheter bara flödar ur mig till de som står mig närmast, känslan av att all glädje i världen bara försvinner och hur jag plötsligt tycker att ingenting min son gör duger fick mig att gå sönder inuti lite mer för varje månad som gick. Citalopramen håller mig över ytan, och ger mig kontroll. Får mig att nästan känna mig som mig själv. Nu brottas jag mest med längtan efter att dela livet med någon, samtidigt som jag är tveksam till att dra in någon i ett liv med mig. Ett ensamt liv verkar vara den här sjukdomens värsta biverkning. Det och ett rätt så rejält självförakt.

    Tack för att du har skapat den här bloggen. Det betyder mycket för mig.

    Svara
  21. magdalena
    19 maj, 2014 at 15:31 (3 år ago)

    Jag äter ett preparat om innehåller pollen- och det hjälper. Kan tyvärr inte bjuda på något klok naturvetenskaplig förklaring till varför det hjälper, men det gör det. Inte bara jag har blivit totalt beroende av detta preparat, hela familjen är medberoende. Det heter Femal Balans och jag brukar köpa det på hälsokostaffären. Man äter två tabletter om dagen till att börja med, sen räcker det med en.Hoppas att det här tipset kan göra att ytterligare några stackare får det lite lättare med humöret.

    Svara
  22. lisa
    31 maj, 2014 at 12:40 (3 år ago)

    Mitt liv är ett helvete. Förr var det ju bara just under de svåra tiderna innan mens men jag kopplade det aldrig då till att det kunde vara min menscykel. Nu har det gått så långt att Jag har inga vänner och orkar och vågar inte ta tag i det och försöka pga mitt svajiga humör och allt det ställer till med. Äter ssri, citolapram men det hjälper inte. 5 dagar innan mensen blir allt svart och livslusten försvinner. Att dö känns inte så hemskt då och det är så jävla jobbigt att ha det såhär. Ska jag gå till husläkaren? Vad gör jag om denne inte remitterar mig till specialist? Enligt husläkaren finns ingen med bra kunskap om just detta. Så vad ska jag göra?
    Bor i trollhättan. Finns det inte specialisrer i göteborg? Någon som vet?
    Karin, hur kom du fram till att du behövde progrestronkräm? Har läst en del om det och är nyfiken.
    Mvh lisa

    Svara
    • Carola
      30 januari, 2015 at 16:51 (3 år ago)

      Hej Lisa! skulle egentligen på återbesök efter hörselkontroll idag men började gråta och drog hela registret som ni alla beskriver här. Blev tagen på fullaste allvar av självaste närvården Göteborg/Björkekärr. Nyuttagen medicin ligger här, Citalopram, tid för prat med psykolog inbokad. Bara det känns som en STOR vinstlott, läkaren både lyssnade och kom med olika vårdalternativ!!! Nu ska jag se om det hjälper med att knapra medicin vilket jag generellt är skeptisk till, men i detta läget tar man allt som kan lindra symptomen!! Är så tacksam för den här sidan som jag fann idag. Ska visa Anders sidan åt min sambo som lider så under mina utbrott, gråtattacker, ja, att han finns kvar här är ett stort under. Ingen orkar med en drake som jag allra minst jag själv…håller tummarna att det ljusnar för mig och att du finner någon lika bra distriktsläkare som jag fann!!!!

      Svara
  23. Annelie
    25 augusti, 2014 at 12:02 (3 år ago)

    Jag är stum. I åratal har jag lidit av svår pmds, och aldrig blivit tagen på allvar, varken av vänner eller läkare. Så går man in här och känner igen sig i allas inlägg. Jag hatar min pmds, den förstör mitt liv, social, kärleksliv, jobb, ja allt! Tack för att du pratar om detta Karin <3

    Svara
    • karin
      26 augusti, 2014 at 11:12 (3 år ago)

      Vad bra att du hittade oss! Stor kram

      Svara
    • karin
      26 augusti, 2014 at 11:13 (3 år ago)

      Härligt att du hittade hit. Det är första steget. Och glöm inte det finns hjälp att få!!

      Svara
  24. Annette
    3 september, 2014 at 09:04 (3 år ago)

    Vilken bra sida…..
    Min fråga är om det är någon som har provat zonterapi mot sin PMS? Fick tipset från en god vän som noterat mitt humör vid mens…
    Jag vill helst inte behöva stoppa i mig tabletter eller annan medicin…!

    Svara
  25. Sandra
    15 oktober, 2014 at 09:00 (3 år ago)

    Har haft fruktansvärda smärtor plus det vanliga humöret som kommer med pms sen jag var 12 år är nu 34. I våras gick jag från att vara vegetarian (sen 15) till att bli vegan och en märklig bieffekt var att smärtan försvann. Helt. Brukade käka ibuprofen som godis och sitta inne med värmekudde en vecka varje månad men nu slipper jag det. Dessutom har det gått från 6-7 dagars mens till 3-4 dagar. Har insett att jag inte är ensam om detta intressanta, frågan är ju därför varför i h-e ingen läkare någonstans kan vara så förbaskat vänlig att berätta om detta för folk som lider?? Eller vet läkarna inte? Är de inte intresserade av enkla lösningar som inte innebär mer och fler piller >(och pengar till läkemedelsföretagen)? Blir så ledsen. Såg det här idag – Önskar någon visat den för mig för flera år sen. http://nutritionfacts.org/video/dietary-treatment-for-painful-menstrual-periods/

    Svara
  26. Sofia
    3 november, 2014 at 16:28 (3 år ago)

    Har haft problem med PMDD i princip hela mitt liv, jag är 27 år gammal. Sökte för detta för några år sedan hos en barnmorska, där var svaret ”Vad är det?”. Jag har på något sätt lyckats leva med det och inte fått hjälp, men när jag ser tillbaka på det vet jag inte riktigt hur.

    Jag är normalt sett en riktigt glad tjej, bryr mig om alla, alltid snäll. Inte konstigt att folk i min omgivning reagerar när jag helt plötsligt beter mig som en helt annan människa. Jag har haft dagar när jag inte kunnat resa mig ur sängen, dagar jag missat födelsedagar och fester och ofta försökt komma med undanflykter.

    Nu har det börjat gå ut över jobbet till en sån stor grad att jag sökte hjälp igen, och det började med att jag sökte för högt blodtryck (pga stress). Jag har ett väldigt stressigt jobb som har gjort att jag också mått ganska dåligt det senaste året. Under stressiga perioder blir min PMDD mycket värre. Har på grund av detta blivit inkallad till chefen två gånger där han rent ut frågat ”Vad är problemet, har nån dött?”. Den striden är det sista man vill ta de dagar man mår dåligt.

    Bröt senast ihop hos sjuksköterskan som tog det på allvar, trots att hon inte visste vad PMDD var. Har fått remiss för återbesök av blodtryck, läkare och psykolog. Men vad gör man när sjukvården inte vet vad man pratar om? Jag är vid det här laget så pass påläst att jag vet vad det handlar om, men är trött på att förklara hur dåligt jag mår om och om igen. Hur ska man gå tillväga? Tacksam för tips! Var vänder man sig om sjukvården inte förstår?

    Svara
    • Eva
      4 december, 2014 at 20:32 (3 år ago)

      Har en dotter som är 27 år och känner väl igen allt. Vi fick remiss idag till specialist på gynekologmottagningen på Helsingborgs lasarett. Gynekologen sa att det inte finns någon PMDS!!! Alltså ingen hjälp. Har pågått 5 år nu. Vi är riktigt slutkörda! Vad göra? Söker hjälp runt om i landet. Finns det någon kvinnoklinik som förstår sig på detta problem?

      Svara
      • karin
        9 januari, 2015 at 16:23 (3 år ago)

        Nästan alla jag pratat med har fått testa några kliniker innan de fått hjälp (själv har jag testat säkert 4-5 stycken innan jag hittade någon som tog mig på allvar). Jag fick nyss höra om någon i Malmö som skulle vara bra. Maila mig så ska jag se om jag kan hitta namnet. karin@livetmedpms.se

        Svara
  27. Jennie
    17 november, 2014 at 09:13 (3 år ago)

    Hej!
    Jag måste få hjälp….. Är det någon som har tips på vart jag kan vända mig? Bor i Göteborg. Vill få tag på någon som verkligen kan det här med PMDD!

    Svara
    • saga
      7 december, 2014 at 14:54 (3 år ago)

      jag har fått i alla fall en del hjälp av charlotta sundblad elverfors i göteborg, som är en privatläkare (alltså inte landstingsansluten) och som faktiskt förstod mina problem och inte avfärdade dem som ”lite pms har väl alla” alternativt ”du är psykiskt sjuk, och då är du det alla dagar” två favoriter jag hört i min sväng inom vården…

      Svara
  28. saga
    7 december, 2014 at 14:59 (3 år ago)

    skulle skrivit ovan att jag har fått medicin, cipralex, som jag äter cykliskt…och det funkar iaf så tillvida att jag inte längre blir direkt suicidal, även om jag inte precis mår toppen mellan ägglossning och mens

    Svara
  29. Concha
    14 mars, 2015 at 18:45 (2 år ago)

    Hej!

    Jag har efter blodtest hormonellt, fàtt veta att jag är i slutet pà Menopause, men tyvärr sà har min regelbundna PMS inte slutat. Jag räknar ut att det fortvarande är ca 22e, 23e eller 24e dagen varje mànad som jag har min stora ”KRIS”.
    Jag trodde att PMSet skulle försvinna i samband med Menopause…
    Kan det vara ett annat problem jag har, sköldkörteln..?

    Svara
  30. Johanna
    25 mars, 2015 at 16:19 (2 år ago)

    Tack för denna sida! En stor tröst att veta att man inte är ensam. Jag har också nyligen insett vad jag har och har fått min första tid för utredning om några dar. Dåligt med information om hur pms och pmdd kan yttra sig, jag har trott att jag är allt från bipolär till deprimerad.

    Svara
  31. Ella
    2 juni, 2015 at 11:12 (2 år ago)

    Hej!

    Jag skulle jättegärna vilja prata med någon som också lider av pmds. Hör av er här med er mail så hoppas jag att vi hörs.

    Svara
    • Emelie
      8 september, 2015 at 21:52 (2 år ago)

      Hej Ella,
      jag har också problem med pmds och har ett helvete ca två v i månaden.
      är 22 år. villl du snacka med mig via mejl så får du gärna höra av dig, jag skulle vilja ha någon att prata med som har det likadant för det känns som att man är ensammast i världen.

      Svara
    • Johanna
      16 september, 2015 at 10:44 (2 år ago)

      Hej!
      Du får gärna maila mig!
      nelmini@hotmail.com. Hade varit super att ha ngn att ventilera m när det är som svårast.
      kram!

      Svara
  32. Johanna
    16 september, 2015 at 10:43 (2 år ago)

    Hej!
    Jag har äntligen fattat att jag inte är sjuk i huvudet utan att jag har pmds. Två veckor varje månad är ett rent helvete för mig. Vill inte leva, tröstäter, orkar inte träffa ngn eller studera o bara sover. Allt i mitt liv går åt helvete.
    Tränar som tur är väldigt mkt, dock thaiboxning. Vilket blir jobbigt när man har dessa symtom varje månad, svårt m sparring när man redan är förbannad o ledsen.
    Skönt att veta att man inte är ensam. Min man har förstått detta länge så han håller sig undan dessa veckor.

    Skall man behöva ha det såhär?
    kram till er alla som kämpar!!

    Svara
  33. Pernilla
    23 september, 2015 at 15:40 (2 år ago)

    Hej! Har idag börjat med Citalopram Orion 10 mg. Tycker det är läskigt när man läser om biverkningarna men jag hoppas att de ska hjälpa… ska ta dem vid ägglossning fram tills mensen startar. Hoppas och vill verkligen att de ska funka. Vågar inte tro på det än – särskilt som det står att det tar flera veckor… och jag ska ju bara äta dem en viss tid under månaden. I dec ska jag och min gyn utreda och se hur det gått /verkar fungera… Har haft ångest de senaste dagarna och känner mig riktigt riktigt nedstämd. Dock är det skönt att veta att man inte är ensam om detta :-P

    Svara
  34. Jenny
    24 januari, 2016 at 03:03 (2 år ago)

    Hej! Hemskt att vi är många som lider av det här men också skönt att man inte är ensam!
    Jag är 22 år och har haft pmds i 5 år, innan det hade jag pms i 3 år…
    När jag hade PMS blev jag förbannad på 1 sekund och jag var taskig mot mina nära som jag älskar mest- följt av otroligt dåligt samvete.
    Nu för tiden blir jag grovt deprimerad varje månad innan mens och känner mig värdelös på allt och som en skiiitdålig människa, vilket jag inte är.
    Brukar få höra att jag är den snällaste mest omtänksamma människa som dom någonsin träffat.
    Jobbar på en stor Ica-butik och älskar att ge den bästa servicen (mina ikke-pmds dagar) men när tiden är kommen så är jag såå känslig o ledsen o om någon kund säger tex : ”Hallå är baguetterna helt slut?!!!!???-med arg ton, så bryter jag ihop inombords o måste spänna hela kroppen för att inte börja gråta på stället utan o svara ”nej tyvärr slut just nu” för att sedan gå fort in på lagret o gråta ut o sen tillbaka med lite mer lättnad än innan.
    Absolut kan jag byta jobb där jag typ sitter ensam på ett kontor dagarna i långa men de flesta dagarna mår jag ändå bra så ”whythehell”……. Känner att jag blir på hugget när jag pratar om det också svär typ aldrig annars….
    Blir som sagt mest deprimerad, skulle aldrig ta mitt liv men kan heller inte påstå att det är kul att leva dessa dagar.
    Får också aggressionsutbrott på mina närmsta följt av låååångt dåligt samvete & jobbig ångest 1-2 dagar efteråt, men just aggressionerna kommer mer sällan nu för tiden, kanske händer 2 ggr varje månad ist för 15 ggr som innan.

    Nu till medicinska delen: efter att ha testat typ 5 olika p-piller & minipiller utan bra resultat så fick jag premalex som hjälpte JÄTTEBRA ETT TAG, då sa läkaren att kroppen kunde vänja sig vid läkemedlet och alltså sluta ge någon effekt =( !!!!! Har man inte varit frustrerad innan (vilket jag HAR) så är jag det NU.
    Något år kommer säkert en medicin som funkar för pmds/pms som Ipren funkar till huvudvärk.
    Kram till er alla som kämpar med detta pms/pmds till heltidsjobb !<3

    Svara
  35. Jenny
    2 mars, 2016 at 18:02 (1 år ago)

    Hej Karin o alla! Jag har börjat med progesteronkräm o det är en fantastisk skillnad. Kommer effekten avklinga med åren eller kan jag slappna av o vara glad? Karin tex har väl använt den i flera år?

    Svara

Leave a Reply