Igår startade vi Svenska PMSförbundet!

pmsforbundet

Det är nästan ett år sen som jag var med hos Malou i TV4 och outade att jag lider av svår PMS. Jag minns att jag ångrade mig precis efteråt. Vem skulle vilja jobba med mig nu? En galen PMSkärring som fick ohanterliga utbrott en gång i månaden. Som visserligen hade fått hjälp och mådde bättre nu, men ändå. Man vet ju aldrig.

Men det tog bara 5 minuter efter att kamerorna stängts av så började det plinga i mobilen. Mail, sms, facebookmeddelanden och Twitter. Det var förtvivlade, förvånade, förundrade kvinnor som lever med exakt samma problem och som efter att ha lyssnat på mig äntligen förstod att det var PMS de lidit av. Mailen fortsatte välla in under hela dagen och på kvällen beslutade jag mig för att startade upp den här bloggen. Vi var ju så många! Det var så fantastiskt att veta att man inte var ensam.

Sen har dess har det rullat på. Jag och Anders skriver här med jämna mellanrum. Breven fortsätter välla in. Vissa månader kommer över 100 stycken. Ofta förtvivlade kvinnor och män som vill ha hjälp med var de ska vända sig. Som behöver stöd, tips, råd och tröst.

Men informationen om PMS är fortfarande extremt bristfällig. Först i juni i år la Sjukvårdsrådgivningen upp information om PMS och PMDS. I JUNI I ÅR! Innan dess har man fått förlita sig på läkemedelsföretagens information (som av en slump också tillverkar det enda läkemedel som finns för PMS) och utländska sidor. Då fick jag den här idén: att starta ett förbund som på allvar skulle ta tag i PMS-problematiken.

80% av alla kvinnor som har mens har PMS i någon form. Runt 5% har så allvarliga problem att de inte kan leva normalt. Vi behöver bättre information. Både till oss som lever med PMS men också till anhöriga. Vi behöver mer kunskap och förståelse för vad PMS innebär för en relation eller en arbetsplats. Och vi behöver hjälp med bättre behandling och forska mer på kvinnors hormoner. 

Igår var en historik kväll. Vi startade PMSförbundet. Jag hade efterlyst folk via bloggen och Facebook, tio stycken dök upp men ännu fler har anmält sitt intresse. Det första vi ska göra är en ordentligt hemsida med bra information. Vi kommer också ha ett årsmöte den 8/12 och då är alla välkomna. Mer information kommer inom kort, men är du intresserad så gå in på PMSförbundet.se och anmäl dig.

Nu jäklar ska vi får ordning på PMSläget i Sverige!

PMS och kärleken

Anders har skrivit flera gånger om hur det är att älska någon som har PMS och blir totalt förändrad en gång i månaden. Bla Draken är tillbaka. Och Hur gjorde du Anders.

Det är viktigt att även de som lever med oss med PMS får höra andra historier. Och att vi som har det kan tipsa om hur vi klarat av våra relationer. Den här historien fick jag i somras från Niclas. Jag har mailat och frågat hur det gått efter det och de har börjat med premalex och är mycket hoppfulla //Karin

Hej Karin och Anders

Träffa en barndoms vän i affären en solig december dag förra året, Henriette åhh vilken tjej..

Allt var bara rosa moln det första 5 veckorna men sen hände något som jag aldrig hade kunna föreställa mig. Hon blev en helt annan människa vissa perioder, från att ha varit en super go mysig tjej

med glimten i ögat och hjärtat på rätt ställe. Vi börja bråka om allt enkla saker som jag tycker är självklarheter, var för henna helt otänkbara saker?!?!? Efter några månader var mer eller mindre min energi slut.

Jag klarade inte av att ha 2 olika flickvänner. Bestämde mig för att avsluta det hela mot min vilja då jag fortfarande var väldigt kär i henne. Jag kunde inte förstå hur en människa kunde vända sina känslor från den ena dagen till den andra och veckan efter var tillbaka igen. Inte kunna bestämma saker i förväg (ex bestämma en träff med vänner på måndagen för att träffas på lördagen) För hur skulle hon kunna veta vad hon ville gör den lördagen. Eller bryta ut i raseri utbrott och slå och sparka på mig för att i nästa sekund falla ihop och gråta helt okontrollerat. Något var helt galet…

Jag börja söka av nätet efter någon blogg om det fanns någon som hade varit med om något liknande och det var då jag så småningom kom in på PMDS. Alla pusselbitarna föll på plats.

När jag läst i stort sätt allt som fanns att läsa berättar jag detta för henna och ja naturligt vis var jag dum i huvudet. Gjorde en test på en av sidorna som jag hittade var på jag gjorde testet utifrån min synvinkel om hur jag upplevde henne… fick 20/24 möjliga. Det som räddade vårt förhållande var att den näst kommande måndagen var du och Anders på SVT Fråga Dr. och allt jag hade berättat för henna om hur jag upplevde henne och hur hon själv mådde åter berätta du och Anders ordagrant. Henriette var väldigt låg nästkommande vecka innan hon insåg att hon led av PMDS. Hon gjorde samma test med resultatet 23/24 möjliga. Hon hade ingen aning att det var de hon led av utan hon trodde hon var psykiskt sjuk. Nu har det gått 2 månader och vi har skrivit dagbok om hennes dagliga tillstånd. Den 31/7 skall vi träffa hennes gyn dr för att ta första steget till vårt nya liv.’

Jag ville bara tacka er för er roll i vår historia, hade ni inte varit på svt och pratat om detta hade jag förmodligen inte lyckats få henna att förstå.

Niclas

 

Vi är kvar!

hejhej

Idag sändes inslaget med mig och Anders hos Malou i Efter Tio i repris (länk till inslaget här) och många har hört av sig (redan nu på förmiddagen, jag älskar att vi når ut till och kan hjälpa så många med vår historia) Men det var länge sen jag uppdaterade bloggen och det beror på sommar och ledighet men också att jag håller på med att starta upp ett PMS-förbund!

Tanken med förbundet är att sprida och samla information om PMS och PMDS samt verka för att vi som lider av detta ska få bättre hjälp. Vi är ju många som gör vad vi kan var för sig men jag tror att vi kan få mycket mer uppmärksamhet om vi går ihop och hjälps åt!

Vill du vara med? Nästa vecka den 2/9 har vi uppstartsmöte. Då bestämmer vi styrelse och vad vi vill göra i föreningen. En ordentlig sajt är såklart en bra start. Ett forum? En ny blogg eller medlemstidning? Som jag ser det finns det alla möjligheter! Har du idéer och vill vara med att spåna eller kanske vara med i styrelse eller göra något annat? Kom på uppstartsmötet! Anmäl dig till karin@livetmedpms.se så får du tid och plats.

Bloggen kommer fortsätta, jag kommer svara på alla era mail under veckan och i höst kommer vi lyfta frågan om PMS till nästa nivå.

Kram så länge!

 

Jag gjorde mig själv till mitt projekt

Hej Karin!

Tack för att du har öppnat upp och pratat om den här sjukdomen.

Jag har nu i ett år kämpat med att få hjälp.

I november förra året så började jag förstå att det kunde ha samband med mens. Jag hade börjat gå och prata med en person i några månader, för att börja nysta i varför jag betedde mig och mådde som jag gjorde. Var jag bipolar? Alkoholist? Eller galen?

Har varit hos doktorer och gjort test innan, men inget… Känt mig totalt missförstådd…

Vi kom då gemensamt på att detta kunde ha ett samband. Jag visste då inget om PMDS. Började kolla upp och lära mig om sjukdomen. Såg i samband med detta dig på tv. Jag visste när jag läste om sjukdomen att det var jag. Jag kände en stor lättnad. Dock inte lätt att få hjälp. Man måste driva på själv, läsa på, skrika högt, vara nästan döende, innan man blir sedd och tagen på allvar.  Vilken tur att man är så pass envis och aldrig ger upp!

Mönstret var detsamma varje gång, dock ca var tredje månad i och med att mina p-piller gjorde att jag inte fick mens, men gick dock igenom en berg och dalbana med mina hormoner. Jag gick till en gynekolog och berättade om mina problem och vi började då med p spruta i stället. Visste dock inte att det kunde ta mer än ett halvt år innan hormonerna lugnat ner sig. Jag trodde allt var bra och gick totalt ovetande in i min största crash någonsin, där jag nu nog också har förlorat mitt livs kärlek.

Det börjar sakta men säkert 2 veckor innan mens. Man går alltid ovetande in i det hela. Jag börjar bli trött, svullen, ingen energi, irriterad och går sakta men säkert in i en depression… Känner mig värdelös, tror inte på mig själv, blir lätt sårad och besviken, tänker maniskt och går djupare in i ett tunnelseende och fastnar i ett hörn. Det är som om allt hopar sig över mig och till slut får jag nog och dricker då lite alkohol (som jag absolut inte tål i detta mående) och allt blir givetvis ännu värre. Jag är en person som håller inne med mina känslor i vanliga fall också… Bägaren rinner över… Till slut måste allt ut… Sedan när man är på botten så kommer helt plötsligt mensen och man får en förklaring och ett uppvaknande… Jag är inte galen eller börjar bli alkoholist! Sedan kommer ångesten och man börjar komma tillbaka till verkligheten igen. Man skäms och mår dåligt och tar sig ut ur måendet efter 4-7 dagar. Det är som om man varit fast i en bubbla som spräcks när mensen anländer… Sedan så försöker man ställa allt till rätta igen.. Vilken inte alltid är lätt…

 Jag har under hela mitt liv satt mig själv sist och alla andra först. Jobbat och stressat oerhört mycket. Jag har jobbat med projekt där stressnivån är skyhög under viss del av projektet och skulle jag då komma in i mitt dåliga mående, då kan allt hända… Jag kan inte ta stress längre har jag nu lärt mig den hårda vägen.

Den sista crashen, var så mycket värre för att jag satte otrolig stress på mig själv. Hade tagit en tid ”time out” för att ta hand om mig själv för första gången någonsin. Stora beslut om att leva och jobba i två städer. Jobba med ett oerhört stressigt jobb. Kände oro, att jag inte ville men kände också att jag var tvungen… Kände hur jag var kluven och förvirrad. Ville inte lämna min kärlek och hans barn. Hur mycket skulle jag missa… osv… En liten sak som ett sms kan jag misstolka totalt. Allt blir så känslomässigt överdrivet. Det minsta lilla kan kännas som en kniv i hjärtat. Det blir som ett stort drama, som sedan slår slint i hjärnan.

Normala jag, är positiv, glad och inte deprimerad. Totala motsatsen till mig själv i mitt dåliga mående. Det blir en sådan kontrast för mig och de nära kära. Jag blir en annan person… Väldigt destruktiv. Det var därför jag hade tankar om bipolar innan. Går så drastiskt och dramatiskt från hög till låg.

Jag fortsätter nu med p spruta som verkar börjat hjälpa och även medicin mot depression. Efter min sista crash, så mådde jag så otroligt dåligt, fick panik attacker osv, men jag tog mig upp och tog tag i alla doktorer för att få ordentlig hjälp. Dessförinnan så har ingen förstått mig… Tror många fortfarande inte gör det. Jag vet att jag har PMDS, men känner fortfarande som människor inte förstår mig. Det är ju givetvis svårt om man inte har gått igenom det här själv.

Jag är en problem lösare och gjorde mig själv till mitt projekt. Jag har analyserat mig själv in i detalj, till en sådan nivå att jag blir helt slut på mig själv J. Men jag har nu till slut, efter att jag bränt många broar och förhållanden kommit fram till att det är en sjukdom och jag är nu mycket bättre och otroligt medveten om vad som händer i min kropp. Jag tror också att det tagit mig längre att komma hit än många andra i och med att jag ignorerat mig själv och mitt mående i många år.

Stort tack, för att ni finns! Jag vill gärna involvera mig och hjälpa andra om så är möjligt. Säg bara till om jag kan göra något. Det här var en mycket kort version av vad som hänt mig… Det jag kan säga är att det har varit en fruktansvärd resa och kanske mer explosiv, intensiv än många andras… Vill nu att något gott ska komma från detta. Mvh, GT

Darwin och PMS (läs inte detta om du redan är arg)

cave woman - Sök på Google

Ni anar inte hur många teorier jag fått höra om vad PMS har för funktion rent evolutionistiskt. Det vill säga att PMS:en har en slags funktion för människans överlevnad, ofta inte särskilt smickarande. Intressant kanske kan tyckas men tyvärr har jag inte hört en enda vettig teori.

Här är en ”förklaring” som jag hört flera gånger. Denna gång inskickad av ”Andersson”. och som sagt, har du PMS just nu, vänta med att läsa denna…

Hej!
Detta var ju ett mycket intressant och roligt initiativ. Hörde dig på radion för några månader sedan och är glad att du tar upp detta med pms. Även om mina problem är väldigt lindriga finns det många som verkligen lider och det är så typiskt att ”kvinnoproblem/sjukdomar” inte tas på allvar och att kvinnorna som söker vård blir dåligt bemötta. Jag arbetar själv som sjuksköterska och hör ibland jargongen bland kollegor.

Nog om detta, jag har en historia under kategorin uselt svar och dålig förståelse från gynekolog… Jag har ganska mild pms som ”endast” tar sig uttryck i att jag blir på allmänt dåligt humör några dagar före mens. Jag tycker allt känns jobbigt, alla andra människor är ivägen och jag känner mig allmänt dålig och fel själv, vilket innebär irritation, ”känslighet” och ibland ledsamhet (eller vad som nu är hönan och ägget).

Vid ett besök hos min gynekolog tog jag upp detta och undrade lite om det måste vara såhär, hur länge det kommer vara såhär och om det fanns något man kunde göra för att lindra det. Han sa att pms är något naturen har skapat för att under ägglossning ska jag, som kvinna, ha blivit befruktad av en man och efter detta är det meningen att jag ska bli aggressiv och otrevlig för att skrämma bort andra hanar som vill befrukta mig. Detta för att hanen som först befruktat mig ska vara säker på att han är fadern till avkomman och att hans gener förs vidare. Således är detta något av naturen instiftat och något man som kvinna får acceptera och lära sig leva med.

Detta uttalande degraderade totalt mig som kvinna och person. Pms fanns alltså till för mannens skull, för att hans gener skulle föras vidare, för att han skulle sova tryggt om natten i vetskapen att han i alla fall inte lagt ner tid och energi på någon annans avkomma och att hans hona var så otrevlig att ingen annan man skulle vilja befrukta henne. Jag som kvinna fanns uppenbarligen inte till för min egen skull utan för mannen och avkommans skull. Jag var en aggressiv, potentiellt lösaktig äggkläckningsmaskin utan egen vilja.

Om denna förklaring nu är biologiskt korrekt fanns det heller ingen förståelse för att dessa biologiska drifter kan skapa problem i dagens samhälle. Som kvinna i dagens samhälle har jag ett eget liv, med egna intressen och en egen agenda, där det troligen också ingår att inte bli befruktad i parti och minut, vilket kommer leda till en hel del ägglossningar, menstrationer och medföljande pms. Vilket faktiskt gör det till ett verkligt problem, i min vardag.

Men detta tycktes inte vara ett existerande scenario i hans värld. Han avslutade istället med att säga att ”spindelhonan äter upp hanen efter parning” och därmed hade han även jämfört mig med ett kryp. Jag kände ”you can’t argue with stupid” men har i efterhand funderat på att anmäla karlskrället. Jag tycker detta är ett oerhört tydligt exempel på att inte ta kvinnors besvär på allvar. Vilken man hade bemött en annan man på detta sätt?

Att jämföra människor med djur, ofta skadedjur (jämföra judar med råttor under andra världskriget etc) är ju dessutom ett klassiskt sätt att avhumanisera, objektifiera och degradera andra människor för att inte behöva känna sympati eller tom rättfärdiga våld, och används flitigt inom rasism och krigspropaganda. Jag vill inte dra så långtgående slutsatser i just detta fall, men det finns tydliga paralleller.

Detta var min pms-historia som belyser att det ibland inte är pms:en i sig som är det störata problemet och källan till aggression…

Mvh Andersson

Nu finns PMS äntligen på Vårdguiden

Sen 2:e juni förra veckan finns nu information om PMS och PMDS på Vårdguiden. Jag tycker det är lite svårt att inte låta bli att bli ledsen för att det skulle ta sån tid. 75% av Sveriges fertila kvinnor har PMS i nån form (källa 2,6 miljonerklubben). Men bättre sent är aldrig.

vardguiden

I samband med detta tog de också upp PMS i sin tidning Vårdguiden.(Här kan du läsa den som E-magasin) Bra skrivet och sammanfattat. Men jag tycker bilden till, är sådär. Det känns ju inte direkt bättre som kvinna att bli framställd så. Jag tycker det är okänsligt.

Men ok jag är lite sur idag. Trots att jag är i en bra period :)

Fråga mig och Anders om PMS & PMDS

vagafraga

Jag tänkte vi skulle köra en liten frågelåda om PMS, PMDS eller annat som ni är nyfikna på när det gäller mig, Anders och mina (våra) hormonproblem.

Kom ihåg bara: ingen av oss är inte läkare (jag är komiker och journalist, Anders jobbar som sjukvårdskonsult men inom ett helt annat område) och ingen av oss är PMS-experter. Men vi har läst, hört och pratat med många experter. Och så vågar vi vara väldigt ärliga..

Så ös på med frågor. Antingen i kommentarsfältet eller på mail: karin@livetmedpms.se. Som ni ser sitter jag redo med mina bästa läsglasögon för att ta itu med era frågor på studs.

Besvären blev tydligare när jag blev sambo

Hej! Ledsen att det dröjt med svar och publicering. Jag har haft en intensiv period med jobb och annat och inte hunnit med riktigt. Historierna från er fortsätter strömma in och här kom ännu en från Maria. Intressant det hon skriver om att läkaren uttrycker det ”som att hon är allergisk mot hormonförändringar”. För det är precis så det här med oss som lider av PMA och PMDS.

Min pmds-historia i korthet. Besvären blev tydligare och mer explosiva när jag blev sambo vid 22 års ålder. Innan dess hade jag också haft perioder av irritabilitet och nedstämdhet men inte reflekterat över det. Men jag minns en f.d. pojkvän som klagade på att jag var trist och sur ibland, och det var naturligtvis en stark kontrast till den jag vanligtvis var. Att jag sedan blev sur när han berättade att han delat säng med en annan tjej (och att det inte var hans fel) ser jag mer som ett sundhetstecken än symptom på pms/pmds…

När det var som värst blev jag ömsom våldsam och ömsom extremt nedstämd. Jag betedde mig som en galning, allt från att kasta saker på min sambo eller i väggen, ta sönder saker som jag egentligen tyckte om eller som jag visste att min sambo tyckte om, till att överväga självmord p.g.a. att jag kände mig värdelös som människa och otroligt skamsen över mitt uppträdande. Mellan dessa perioder var jag en levnadsglad och humoristisk människa som såg relativ positivt på livet. Men perioderna av galenskap tyngde mig. Jag sökte hjälp hos studenthälsan i Lund där jag bodde men blev inte förstådd alls. Inte förrän 10 år senare, efter att ha fått mitt andra barn, fick jag professionell hjälp. Jag ”bröt ihop” en dag hemma i köket bland småbarn och disk, och ringde öppenpsykiatrin. Fick genast komma till en kurator/terapeut som efter ett tag såg mönstret och menade att jag antagligen led av pms (tror inte att diagnosen pmds fanns då). Jag fick kontakt med en gynekolog som skrev ut ssri-medicin till mig som jag tog veckan innan mens under många år, med uppehåll under en tredje graviditet (som blev mycket jobbig psykiskt).

Nu har jag övergått till att äta medicinen hela tiden, och har fått öka dosen. Läkarskapen säger att det är omöjligt men jag känner starkt att kroppen har vant sig vid medicinen efter så många år (jag är 46 idag) och att jag därför behöver en högre dos för att inte få vansinnesutbrott/depression varje månad. Sexlusten försvinner tyvärr helt p.g.a. medicinen vilket är jobbigt eftersom jag lever i ett förhållande. Men en kompis till mig som är psykiatriker berättade för mig om ett tips hon från en patient.  Hon kunde i egenskap av läkare inte rekommendera det, men jag testade tipset och det fungerar för mig. Jag skippar medicinen någon gång i måndaden (inte när besvären är som värst, förstås!!) och då gäller det att maken är på alerten! Lusten och förmågan till orgasm kommer tillbaka ungefär ett dygn efter utebliven medicin. 

En läkare jag fått kontakt med menar att besvären kommer att försvinna ungefär ett år efter att mensen upphört. Han uttrycker det som att jag är ”allergisk” mot hormonförändringar, och så länge jag har det kommer jag att ha pmds. Det hjälper mig att se fram emot menopausen som vanligtvis brukar ses som något negativt. Jag har börjat få oregelbunden mens nu, så jag tror att den börjar närma sig. Problemet med det är att även humörsvängningarna blir oregelbundna och svåra att förutse, men medicinen tar ju numera udden av dem.

Svårast har varit att barnen fått leva med en mamma som emellanåt varit ett monster. Jag har ibland missat att ta medicinen i tid (en anledning till att ta den varje dag!!) med trista följder. Jag vet inte men hoppas ju att de förstått och tagit till sig av förklaringarna. Jag har bett min man att vara behjälplig och ta samtalet med barnen direkt i händelse av utbrott.

Jag är glad och tacksam för att du använder ditt kändissskap till att sprida kunskap om pmds. Hade jag haft tillgång till den här informationen för 20 år sedan hade jag och min familj antagligen sluppit en hel del lidande. Så tusen tack för det!

Ps! Min sambo för 20 år sedan blev sedemera min man och vi har tacklat det här tillsammans vilket har varit en stor hjälp.

Fråga Doktorn

Fraga DoktornWow! Vilket gensvar det har varit på vår medverkan i Fråga Doktorn!

Stort tack för alla kommentarer, mail etc. Vi uppskattar verkligen att ni delar med er till oss.

Programmet nådde över en miljon tittare vilket är helt fantastiskt! Om du ändå missade så kan du se det på SVT Play fram till 11 juni.

När Karin startade den här bloggen kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att vi var så många som lever med och i närheten av pms/pmds. Att jag skulle få så många mail från män som inte vet hur de skall bära sig åt. Som bara vill hjälpa men inte vet hur, kan eller får. Och det är helt underbart att ha fått följa några av er i er resa mot att må bättre som familj. Det är stort, både hur ni kämpar och att ni vill berätta om det. Tack.

1 2 3 4 8