TACK snälla alla

tack!

Det har varit ett omtumlande dygn. Visserligen har jag börjat vänja mig vid att få mycket brev och tillrop efter jag varit med i TV eller radio och pratat om PMS. Men detta har varit exceptionellt! Kanske för att både Anders och jag var med i studion. Eller för att det var i ett program som fråga doktorn som både är seriöst och har många tittare. Hursomhelst, breven och kommentarerna har vällt in, både här och på mail och Facebook.

Jag försöker svara på så många jag bara hinner. Men många av er har ställt samma frågor så jag jag tar dem här på bloggen så kan alla läsa svaren. Jag har fått mängder av PMS-historier också. Jag publicerar dem här vartefter.

Massa kärlek till er PMS-systrar och alla ni män som finns i närheten och gör ert bästa för att stötta oss!

Vilka mediciner hjälper dig???
Jag har testat det mesta: naturmediciner, akupunktur, p-piller, premalex och hormontillskott. Det som jag till sist funkade var en annan typ av SSRI (alltså ångestdämpande precis som premalex) som jag tar en svag dos av varje dag. Jag äter dessutom tillskott av b-vitamin, kalcium och magnesium samt smörjer mig med progesteroncreme från dag 14-28. När det gäller krämen är det viktigt att tillägga att det bara finns en mindre vetenskaplig studie på att den motverkar PMS men många kvinnor rapporterar att det fungerar. Förutom mediciner dricker jag aldrig alkohol och springer/går varje dag runt ägglossning.

Jag lider av svår PMS och äter premalex några dagar i månaden men känner att den inte fungerar. Jag får för stora in-och utsättningssymptom. Jag läste någonstans att du äter varje dag, vad är det du tar?
Jag äter ett annat SSRI-preparat eftersom jag också blev ”konstig” av premalex. Jag vill inte säga vilket det är eftersom jag är rädd att folk ska begära samma och man måste gå till läkare och få det utskrivet och anpassat efter just en själv. Men jag har hört flera som äter en lägre dos varje dag istället för bara några dagar. Rådgör med din läkare!

Du som testat både p-piller och progesteronkräm, vad föredrar du?
Det går inte att jämföra dessa! Men p-piller funkade bara i 3 månader för mig sen blev besvären sämre. Jag vet dock flera som tycker det är jättebra. Bara progesteronkräm funkade inte för mig heller men i kombination med det andra (se ovan) blir det bra. Det är väldigt tydligt att alla kvinnor blir hjälpta av olika saker. Tydligen hjälper dessutom olika saker i olika perioder av livet. Så jag får väl tillägga att detta funkar för mig just nu…

Kan du tipsa om en bra gynekolog att ta kontakt med för att få hjälp?
Jag och Anders håller på att sammanställa en lista. Det tar lite tid för vi vill prata med alla vi rekommenderar, inte bara tipsa vidare. Så jag ber att få återkomma!

Draken är tillbaka

 

pms-drakenNi som följt bloggen vet att Karin mått betydligt bättre senaste tiden men idag är Draken tillbaka…

Jag kände det på mig redan i förrgår kväll när något relativt litet blev större och större under tiden vi pratade. Den loopen brukar vara ett säkert tecken på att det är på gång. Igår hade vi inte så mycket kontakt och den kontakt vi hade var kortfattad. Förklaringen är alltid att Karin hade så mycket jobb att det var omöjligt att höras mer. I början minns jag att jag ifrågasatte det med bråk som följd förstås. Jag hade inte förstånd nog att vika ner och hålla med utan blev sårad över att hon inte ville prata. Egentligen berodde det ju bara på att hon ville hålla avstånd när hon mådde dåligt. Idag vet jag bättre och kan väl erkänna att det numer är helt ok att inte höras lika mycket under just de här dagarna, men säg inget om det till Karin…

Idag verkar Draken vara tillbaka. Hon är arg, ledsen och missförstådd. Vi har hunnit bråka lite. Jag vet att hon nu sitter hemma och är inlåst i garderoben (fråga mig inte varför eftersom ingen annan är hemma…). Hon är ledsen och stukad. Alla är dumma och ångesten sliter i henne. Det finns egentligen inget jag kan göra. Jag håller mig på min kant. Skickar ett sms emellanåt med ”Jag älskar dig”. Hon behöver höra det även om hon vill hålla sig för sig själv. Och dessutom är det ju sant.

MEN det som Karin idag känner är ett stort steg tillbaka och att hon mår verkligen dåligt är ingenting mot hur det var. Karins PMDS idag är en viskning mot den gamla. Idag är det faktiskt helt ok att Draken kommer på besök igen. Vi har till och med kunnat skoja lite (bara lite) på telefon om det. Vårt bråk imorse följdes ganska snart av ett Förlåt på sms. Förr kunde vi vara osams i timmar, till och med dagar.

Det jag vill ha sagt är att det går att hantera PMDS. Även om den ibland kommer tillbaka med mer kraft så har vi lärt oss hur den skall hanteras. Jag är idag helt nästan helt lugn i magen när jag känner av hennes humör. Jag vet ju att det försvinner snart igen. Vi har gjort en plan som vi kan följa och allt är egentligen helt lugnt.

Men Karin mår dåligt i sin garderob och det är naturligtvis ledsamt. Just nu hjälper det inte henne att trösta med att det blivit så otroligt mycket bättre. Imorgon är vi tillsammans igen och allt känns bättre.

Hejhej från en garderob

garderoben

Jag har hållit mig från att blogga mitt under min PMS och ni förstår säkert varför (superarg + noll impulskontroll = dåligt i sociala medier). Men idag tänkte jag göra ett undantag. För att försöka sätta ord på hur det känns. Håll i hatten (här passar jag på att varna känsliga läsare).

Just nu sitter jag i en garderob, gråter och gnisslar tänderna. Utanför lyser solen och våren är säkert ljuvlig men inne i garderoben är allt mörkt, tyst och eländigt. Jag har haft nästan ett år med milda PMS-skov men idag slog det till hårt. Märkte imorse att jag blev förbannad på att fåglarna vrålade så högt (säkert tecken), sen la jag 1 timme på att läsa kvällstidningarna och svära över världens undergång. För att avsluta med att ringa Anders och skälla ut honom för random sak. Nu sitter jag och skäms i en garderob.

Jag är uppe i varv. Kroppen känns stissig. Tankarna far runt, runt och jag kan inte hålla kvar en enda längre än några sekunder. Ångest kryper under skinnet och jag svettas och fryser samtidigt. Då och då kommer det tankar om att jag glömt saker. Att folk sagt elaka saker. Att jag borde ta tag i saker. Att jag är värdelös. Nu är jag ett monster igen. Det finns ingen bot. Om jag skulle försvinna bara. Fly till Brasilien eller bara stanna i garderoben resten av livet. Och så sorgen. Skammen. Hur kan man vara så glad och må så bra och sen plötsligt sitta och ångestvagga i garderoben. Hur fan kan jag? Eller vänta det är väl inte mitt fel. Det är ju läkarna som inte gjort mer. Forskningen som är på 1600-tasnivå när det gäller kvinnor och hormoner. Fy fan om jag skulle skriva en debattartikel. Nej vänta jag ringer statsministern. Ja det gör jag. Nu jävlar ska han få.

Ja typ så. Nu kändes det lite bättre. Dags för mina livlinor när PMS:en är som värst. Promenad. Lång varm dusch. Kaffe och choklad och en bra tidning. Hörs!

ps. svara inte om jag ringer

Om PMS i Nyhetsmorgon idag!

Louise Lundström såg mig i Malou i TV4 i höstas och insåg att hon lider av svår PMS (PMDS). I morse berättade hon om sina symptom och sjukdom (som ju PMDS faktiskt är) tillsammans med gynekologen Marie Bixo som forskar på PMDS i Nyhetsmorgon. ”Bara att veta om det och att kunna prata med människor runt omkring mig har hjälpt mig otroligt mycket” sa Louise. Och jag kan bara hålla med!

Tack Louise för att du ställde upp och pratade om detta! Det var inte lätt att hitta någon som ville och vågade. Men nu är vi i alla fall två.

Jag klarar inte det här själv

Jag hade inte klarat detta utan Anders. Det har jag sagt flera gånger. Utan hans stöd hade jag aldrig orkat kämpa tills jag fick hjälp. Men Gudarna ska veta att det inte varit lätt, för någon av oss. Det är inte bara jag som tagit ut min ilska på Anders många gånger har han gjort det på mig också. Ibland har jag känt det som han provocerat fram min ilska. Ibland som om han använt min PMS som ursäkt för att inte ta mig på allvar. Vi har bråkat, skrikit, sårat, och lämnat varandra, sprungit efter varandra i nattlinne mitt i natten och gråtit floder med tårar. Här kommer ett brev jag fick från Camilla i helgen som handlar om just det här. Snälla berätta gärna i kommentarerna hur ni gjort med er partner för att få honom eller henne att förstå.

Jag heter Camilla och är 31 år och lider av vad jag förmodar kommer visa sig vara PMDS.
I detta nu så har min sambo just åkt iväg, men jag vet inte vart. Jag ska ha mens om en eller två dagar och livet känns som ett helvete, på riktigt. Såhär har det varit de senaste året sedan vi flyttade ihop, varje månad har han åkt iväg. Jag har återigen sagt att jag vill göra slut och att jag ska flytta, beställt hem skatteverkets blankett, Anmälan om flytt inom Sverige. Jag har rivit och slitit i skåpen idag, jag har smällt i köksskåp, slamrat med disk, dunkat med stolar mot golvet, slagit i bordet, skällt ut honom efter noter.
Jag är helt yr i huvudet just nu! Jag känner mig så fruktansvärt liten, ensam, galen och jag bara gråter. Jag har packat ner grejer, jag har tagit ner alla gardiner, lagt fram alla mina saker, jag ska packa dom imorgon har jag tänkt. Jag har ikväll rivit sönder saker han gett mig, minnen, våra minnen, jag river och river och  medans jag river tänker jag att jag inte borde. Samtidigt som jag vet att jag just i denna sekund har extrem pmds så kan jag inte hejda mig. Samtidigt som jag tömmer tv-bänken från mina filmer så tänker jag att jag inte borde, för jag vill ju inte flytta. Men ”sanningen” är så starkt övertygande, jag bara MÅSTE flytta.

Jag har sen nån vecka tillbaka sökt hjälp och jag ska utredas på Kvinnokliniken i min stad. Jag har fått hem skattningsformulär som jag ska fylla i under två månader, så jag hoppas på hjälp. Men vad gör jag åt att min sambo VÄGRAR förstå, som att han inte vill hjälpa mig??? Det gör så fruktansvärt ont inuti mig just nu. Det sista han sa innan han for var: ”varför kan du inte bete dig?”. Sorgen äter upp mig, skuldkänslorna jag har som viskar och undrar varför jag inte kan just bete mig och vara sådär härlig? Varför kan jag inte när jag vill? Och varför lämnar han mig varje månad när jag som mest behöver honom? Är det skäl för mig att lämna honom ”bara” för att han åker ifrån mig? Eller kan han faktiskt inte, så hellre flyr han än illa fäktar? Hur ska jag kunna skilja på allting? Nu sitter jag här i en flyttröra(för det går undan då jag har (förmodad) pmds, det går ohyggligt snabbt att raffsa ner gardiner och kasta sönder saker. Jag skakar och gråter och vet inte hur jag ska kunna somna ikväll.

Någon annan som känner igen sig i det som jag skriver, som har en kille som sticker ifrån dig då du mest behöver honom? Hur gjorde du? Ska jag lämna honom? Eller finns det hopp? Hur fick du honom att förstå? Kan killar förstå? Är jag dum som vill att han ska hjälpa mig? Jag kan inte klara det här själv, jag kan inte det!

/Camilla, 31 år

Fråga Doktorn om PMS

motume

Nu sitter jag och Anders på Arlanda på väg till Umeå. Imorgon ska vi vara med i ”Fråga doktorn” som ska handla om PMS. Vet inte exakt när det sänds men jag återkommer om det.

Så himla bra att fler program och tidningar vill prata om PMS. Och så himla fint att de vill ha Anders med också. Först i början när journalister ringde och ville prata PMS och jag föreslog att de skulle prata med Anders också, blev de förvånade. ”Men han har väl inte PMS?”. Nej, men han är den som har fått stå ut med den. Ibland mer än jag själv. Det är så viktigt att män får vara med och berätta sin historia. Och förstå hur viktiga de är för att vi kvinnor ska kunna komma tillrätta med PMS.

Vi är lite fnissiga och uppspelta. Det känns lite som en skolresa. Eller kärleksresa. En väldigt märklig känsla att åka runt tillsammans och prata om det som för bara två år sen var vår största skam och som höll på att knäcka oss totalt. Det skulle man vetat då…

Varför har ingen förstått?

Det här brevet skulle jag kunna ha skrivit. Och många med mig. Det här med att man inte förstår. Att ingen runtomkring en heller gör det. Och att man till sist tror att man är galen. Kristina har beskrivit det så bra. Jag hoppas så att du får hjälp att hitta en balans och nya vägar till ett bättre liv, Kristina!

8655785620_2e49e4b757_z

Jag har alldeles nyligen vaknat upp till att den huvudvärk och migrän som jag lidit av i 15 år, hela mitt vuxna liv, antagligen i huvudsak har berott och beror på PMS. Huvudvärken har varit en sån fruktansvärd plåga i så många år. Till det har jag haft återkommande problem med depression, meningslöshetskänslor, uppgivenhet, sorg, och allmän bergodalbana. Jag har blivit frågad om jag är manodeprressiv vid många tillfällen. Många har tolkat det så. Att jag har varit glad och energisk ofta, att jag är en uppskattad medarbetare och framgångsrik, och verkligen lyckats med alla de där sakerna i livet som man ”ska”, har ofta dolt att jag inuti i perioder haft och har det mycket tungt. Utan någon tillsynes förklaring! Allt går toppen, alla är friska och har det bra, jag ochmin familj har det bra. Så vad är det för fel?

Efter att ha fört dagbok i snart ett halvår börjar jag se mönstret, efter alla år. Att man ha varit så blind? Att ingen har kunnat säga det, hinta om det, påtala att det kanske är ett PMS-relaterad problem.Skillnaden kan märkas redan efter ägglossning. Ca fem dagar innan mens börjar helvetet med oro, huvudvärk, led-/nack-/ryggont, sömnproblem, extrem irritationoch förtvivlan över det förvirrade tillståndet och att in kunna ”skärpa sig”. Varför har jag inte sett det? Ingen inom vården har någonsin frågat.

Att ha levt med en identitet av depression och obalans har satt djupa spår i självbild och självkänsla. Att inte våga leva ordentligt av rädsla för att inte klara av, och riskera att bekräfta bilden av att man är både kroppsligt och mentalt svag. Att något är fel på en. Till detta ska läggas den fruktansvärda attityd mot kvinnor som lider av liknande problem, som om det vore vi som bara ska stå ut och som om vi är gnälliga kärringar. Hur ont det gör att inte känna att man vågar gå ut och säga att man har dessa problem, för att man ska tolkas som en gnälltant, surkärring, eller otrevlig skata. Uttrycket ”har du pms eller” från tonåren har ju suttit kvar och gjort att man själv inte vågat ta det på allvar. Bilden av kvinnor i samhället, kravet på unga flickor och kvinnor, har i mitt fall definitivt spelat in. Duktiga flickan alltid, oavsett omständigheter, och inte ett uns av möjlighet att visa svaghet vad gäller den här typen av problem, allt för att undvika att fördomarna mot kvinnor ska bekräftas igen: att vi är svagare och gnälligare. Kristina

Ja. Det finns ju mycket att säga. Hur som helst vill jag säga ett stort TACK för att ni kämpar för den här frågan, och om förbund bildas kommer jag definitivt att bli medlem. Jag är glad att jag fick sjukskriva mig idag så att jag, som av en händelse, såg på tv4. Allt har väl en mening

Stor kram, från någon som precis har fattat vad som pågått alla år.

Kristina

Bild: Daniella S Nassetti CC

Magnesium mot PMS

white pills

Jag förstår att det känns som jag förespråkar syntetiska mediciner eftersom det är det jag själv äter och äntligen fått hjälp av. Jag har i många år varit emot SSRI (fråga mig inte varför) men efter att ha testat allt, verkligen ALLT för min PMDS blev jag till sist hjälp av SSRI. Och nu vill jag inte byta bort detta mot nått i hela världen. Jag rekommenderar alltid att man testar annat först och att mediciner är sista utvägen. Till exempel är det många som testar att äta mineraltillskott. Jag äter själv extra magnesium. Såhär skriver Suzanne och hon har absolut en poäng.

Hej Karin

Såg dig hos Malou när du pratade om PMS och PMDS.
Har själv haft det oerhört svårt i alla år, men har haft tur att min man har förstått vad det har handlat om och lidit med mig.
2006 gjorde jag en hårmineralanalys och fick reda på att jag hade extremt lågt värde av magnesium i kroppen.
Åt kosttillskott efter rekommendationen som fanns i analysrapporten i 3 månader och har efter detta varit helt besvärsfri.
Redan efter 14 dagar kände jag mig mycket bättre och sedan kom mitt liv tillbaka mer och mer.

I dag vet jag hur mycket och på vilka sätt magnesiumbrist påverkar kroppen.

Kvinnor blir ofta rekommenderade att äta kalciumtabletter eller att dricka mjölk för att inte bli bensköra.
Om man får överskott av kalcium, så får vi underskott av magnesium. Dessa mineraler ska vara i balans.

Jag rekommenderar alla som lider av PMS eller PMDS att göra en hårmineralanalys.
Sök på nätet så hittar ni terapeuter som gör detta.

Varför äta syntetiska mediciner, när det går att komma till rätta med problemet på naturligt sätt?
Alla våra sjukdomar handlar egentligen om att vi har obalans, när det gäller vitaminer, mineraler och spårämnen.
Hela kroppen är kemi och det börjar med det vi stoppar i munnen.

Med vänlig hälsning

Suzanne

 

1 2 3 4 5 8