Våga berätta!

Hur märkligt det än låter så blir även den värsta PMS:en lättare att hantera om man har stöd och förståelse från sin omgivning. PMS ger ofta enorma ångestpåslag i sig och att då också vara nervös för hur andra uppfattar en maxar ångest ännu mer. Att förstå och veta om att man har PMS (tex genom att hålla koll på ägglossning eller föra dagbok) och att kunna meddela omgivningen så de är förstående, kan göra underverk. Jag trodde inte på det själv först men jag berättade heller inte för någon att jag hade PMS. När jag sen gjorde det blev allt mycket lättare. Nu kan jag fokusera på att må bra och inte på vad alla ska tycka. Idag fick jag brev från Gabriella som upplevt samma sak. /Karin

kontoret

att berätta på jobbet…

Hej Karin.
Så stort av dig att faktiskt gå ut med dina besvär offentligt, tack.

Jag är 22 år jag har lidit av grov pms/pmds sedan flera år tillbaka..
Länge utan att kunnat koppla mina vredesutbrott till just detta.

Började med ett slags p-piller som rörde om allt ännu mer..
Bytte till något annat märke och har nog gått igenom de flesta utan vidare framsteg.

Folk i min närhet kopplar ofta ihop mitt humör med mens långt innan jag själv fattat, som även du beskrivit.

”Oj jaha, jo jag ska nog ha mens nu..Det har du rätt i.. Igen..!”

Till dig Karin och alla andra kvinnor som känner sig psykiskt sjuka framförallt veckan innan mens (jag känner av ordentliga förändringar i kropp och knopp redan vid ägglossning): jag har legat på golvet och gråtit ögonen ur mig, snäst åt stackars kollegor som inte gjort något, klagat över saker som inte spelat roll, skrikigt på pojkvänner, svurit över alla världens människor som är helt jävla dumma i huvudet och jobbiga allihopa. Tänkt att vänner är så förbannat krävande och önskat de bara kunde hålla käften..
Tyckt att jag själv ser förjävlig ut och gråtit när jag ska klä mig för jobb/fest/gympass eftersom allt ser ut som skit på mig.
Inte velat jobba, alls. Knappt orkat haft konversationer med kunder.
Nästan tiggt om bråk och letat problem hos min partner, för någon slags reaktion. Eller snarare anledning till att jag ska få reagera!

Tack och lov är han otroligt förstående fast han som han själv sa: aldrig varit med om en tjej men SÅ märkbara besvär. Redan i början då vi dejtade mer seriöst märkte han ordentlig förändring av min personlighet från ena dagen till den andra. Jag är annars positiv, full av energi, rolig, social, älskar att kramas och ogillar att tala illa om andra.

Plötsligt var jag raka motsatsen och gömde mig hemma bakom stängda dörrar. Tanken på att behöva vistas nära honom fick mig att må illa. Vistas med någon alls förresten, fyfan för folk. Skittrött var jag också, inte lust med något. Livet va väldigt värdelöst…

Nu hade jag ju redan klurat ut vad mitt härliga humör berodde på så trots en väldigt ny kärleksrelation valde jag tidigt att tala om precis som det va. Bästa jag gjort, mina närmsta kollegor vet såklart också detta. Och de vet att jag inte menar något illa med min bitchiga attityd.
Våga berätta.

Jag fick träffa en fantastisk barnmorska på ungdomsmottagning som hade lika hemska besvär som mig och var därför väldigt förstående. Hjälp finns, även om den kan vara svår att få ibland. Ge inte upp!Jag har fått antidepressiva som jag tar vid ägglossning fram till mensen kommer och har just satt in en hormonspiral.
-Jag hoppas detta nu är början på en betydligt enklare och lugnare vardag för både mig och alla jag känner..!

En sak till, underskatta inte ett hårt gympass, en promenad/springtur, bra musik och något riktigt gott (choklad!!)

Lycka till och kasta inte sönder alltför fina saker! ;)

Mvh Gabriella Brandell

18 Comments on Våga berätta!

  1. J
    5 februari, 2015 at 13:21 (3 år ago)

    Hej! Jag började med antidepp för ett par månader sedan för depression och nu är tiden runt mensen katastrof. Jag kommer inte överleva en till. Kanske inte ens denna omgång. Kan sånt göra pms värre? Vågar inte säga det till läkaren :(

    Svara
    • karin
      5 februari, 2015 at 13:26 (3 år ago)

      Men fina du, du måste säga till läkaren! Det kan vara så att du inte tål just DEN antideppen. Jag fick testa 3 st olika innan min funkade. Förstår att det är extremt jobbigt att vara så låg men jag lovar att det går att hitta en lösning! Ring läkaren och be om akuttid kram

      Svara
  2. Maria
    7 februari, 2015 at 20:06 (3 år ago)

    Ligger och googlar på PMS och hittade den här bloggen. Underbart när man mår som sämst att läsa om det och dessutom från någon med glimten i ögat. Det är helt sjukt att man ska må dåligt en hel vecka i månaden och ändå fungera som en normal samhällsmedborgare. Vaknade imorse med extrem huvudvärk som kommer vissa gånger när mensen börjat. Inga huvudvärkstabletter hjälper. Magen och ryggen gör jätteont och jag är helt sjukt trött trots att jag sovit.

    Här hemma finns tre barn som behöver uppmärksamhet och hjälp och maken har kanske inte riktigt förståelse för att jag i princip är sjuk, eller i alla fall känner samma symtom som vid en rejäl influensa. Det är ju ”bara” mens.

    Önskar att män också hade mens så att de skulle förstå hur det kändes att ha svinont i huvud, rygg och mage, känna sig helt uppsvälld och vara gråtfärdig och jättearg samtidigt. Att de skulle försöka fungera på jobbet och låtsas som ingenting, någon eller några dagar i månaden, samtidigt som man har så ont så att man knappt kan tänka.

    Jag har extremt riklig mens dessutom, så att jag får ha nattbindor på dagen och behöver byta varje timme. Då är bindan fylld. Får världens järnbrist av det och har fått Cyklo F utskrivet men dessa tabletter ger mig galen huvudvärk så det är ingen lösning.

    Gnäll gnälll. Ville mest klaga av mig, ingen i detta hus förstår riktigt varför jag ligger i sängen och är en surtant istället för att pedagogiskt tillrättavisa skrikande barn, byta blöjor, packa upp storhandlingsvaror, diska, tvätta eller leka med barn. Bläh.

    Svara
    • Maria
      7 februari, 2015 at 22:16 (3 år ago)

      Har läst hela bloggen från början till slut nu och skrattat och känt igen mig. Har inte slagit sönder någon giraff men vårt kylskåp står lite snett sen någon dag tillbaka. Då lackade jag ur på maken och vrålade och betedde mig. Nu har mensen precis börjat men huvudvärken och tröttheten kommer hälla i sig någon dag till, vet jag av erfarenhet.

      Karin, tack för en fantastisk blogg och ett jätteviktigt arbete. Jag skäms fortfarande för mycket för att erkänna för omgivningen att jag har PMS. Maken vet, såklart, men jag är inte redo att avslöja galenskaperna. Känns som att man borde kunna skärpa mig.

      Har också extremt dåliga erfarenheter av vården. När jag var yngre hade jag sån mensvärk att jag spydde, svimmade och blev jättedålig i magen. Positivt med det var att jag inte var rädd för att föda barn för att jag visste att när man har så ont skiter man i vad som händer. Och när jag väl fick uppleva förlossningssmärta, 9 cm öppen, var smärtan faktiskt inte värre.än mensvärken.

      Men när jag som yngre sökte hjälp fick jag mest råd om alvedon och värmekudde, så varje månad fram tills jag fick barn låg jag några rimmar och spydde på jobbtoalerten, skoltoaletter, parkeringsplatser..ja där jag hamnade. Fick ha samtal med chefen för att jag var frånvarande så ofta. Förklarade det med mensvärk och den manlige chefen typ dog av pinsamhet och vågade aldrig mer ta upp det med mig.

      Detta blev lååååånga kommentarer. Kanske skulle gå med i pms-förbundet. Jag har mycket att ventilera. Kan man sitta gömd i en anonym garderob första mötet?

      Inlägget ”Hej hej från en garderob” var det bästa och modigaste på hela bloggen. Du var ganska söt i garderoben :) Stor kram till dig och alla andra ”Häxan Surtant” därute

      Svara
  3. Mia
    8 februari, 2015 at 12:38 (3 år ago)

    Ja, ojojoj vad jag känner igen mig i Gabriellas berättelse. När man inte ens klarar av att klä sig utan att få ett bryt och sen bara faller i gråt och blir som en trasa, av den anledningen att spegelbilden inte faller en i smaken.. Jag har förut bara haft besvär (läs ett helvete) veckan innan mens. Men på senare tid har pmsen visat sitt fula tryne redan vid ägglossning. Dock lite mildare symtom, för att sen bryta ut med full fart på ordinarie tidpunkt. Och jag hatar det! Det jobbigaste är ju att det skär sig med mannen i mitt liv som jag såklart älskar enormt mycket. Men, när vänliga veckan kommer så tar det udden av kärleken. I stället blir jag svartsjuk, misstänksam, läser av honom i minsta detalj, misstolkar saker och vrider och vänder på allt bara för att jag vill ha hans bekräftelse. Kan ju säga att detta funkar icke. Han förstår mig och vet ju vad det handlar om, men det är klart att han inte älskar mig mer för att jag lever rövare.
    Ja, det här är jobbigt. Fruktansvärt med all ångest och alla negativa känslor man kan tänka sig. Men jag hoppas att det går att råda bot på eländet. Min största rädsla är att köra vårt förhållande i botten pga detta djävulens påfund.

    Svara
  4. :(
    20 februari, 2015 at 18:51 (3 år ago)

    Jag känner igen mig i mycket som du skriver Gabriella, speciellt det är med att inte orka gå till jobbet, träffa människor och alla hemska tankar man har om folk. Jag har börjat berättat för omgivningen om mina pms besvär. Jag har även försökt ta tabletter mot besvären men inte hittat en riktigt bra lösning än. Jag vet att det finns kvinnor som har större problem än vad jag har. Men jag blir oerhört ledsen och får ännu mer ångest när man i förtroende berättar för en kollega/vän om problemen och får tillbaka att: -behöver du verkligen äta tabletter? -Jag tror inte det är bra att ta tabletter? När jag då försöker berätta hur jobbigt detta är för mig och hur elak jag är på min mamma. Får jag till svars:- det är jag också mot mina föräldrar. Sen berättar jag vidare att jag blir så deppig och nere och gråter osv. får jag svaret tillbaka: man behöver inte alltid vara på topp och ja vem har inte känt så. Jag är ingen person som vill äta tabletter eller tycker synd om mig själv(eller vill att andra skall tycka synd om mig). Så när man får höra kommentarer som dessa känner man sig totalt värdelös och att man borde mäkta med utan tabletter. Det är inte sympati jag vill ha utan en förståelse till varför jag beter mig som jag gör.

    Svara
  5. Kajsa
    26 februari, 2015 at 16:57 (3 år ago)

    Tacka gud för homeopatin! Att gå till läkare här i sverige är ett stort skämt. Dom skriver ut mediciner som tar bort biverkningarna medan en homeopat går till botten och tar tag i ORSAKEN till biverkningarna.
    Själv går jag till en jätteduktig naturläkare som analyserar både hyn i ansiktet, tunga och iris. Homeopati är så logiskt som det kan bli tycker jag!

    Svara
    • Camilla
      18 oktober, 2015 at 14:55 (2 år ago)

      Namn på homeopaten?

      Svara
  6. Madde
    4 mars, 2015 at 23:46 (3 år ago)

    Hej. Vet ni, jag önskar mig mer aktivitet på den här sidan. Fler inlägg, mer och fler diskussioner, berättelser, tips och erfarenheter. Jag är en av alla kvinnor där ute med fruktansvärda känslor att slåss med och mot, och jag behöver verkligen den här sidan som ett hopp om att livet inte måste sluta med självmord. Då jag hittade hit kände jag en strimma hopp, men inaktiviteten på sidan får mig att känna det som att vårt stora lidande glömts bort…

    PMSD får inte gömmas och glömmas! Hur kan vi tillsammans få igång sidan igen? Allt ska inte behöva ligga på Karin så klart.

    Mvh Madde.

    Svara
    • karin
      5 mars, 2015 at 10:44 (3 år ago)

      Hej! Jag önskar också mer inlägg! Men av en massa anledningar hinner jag inte riktigt med. På facebook finns ett diskussionsforum under PMS Förbundet. Gå med där, det är en massa uppdateringar varje dag. kram

      Svara
  7. bosse
    12 mars, 2015 at 16:03 (3 år ago)

    hej jag å min sambo sen ett å halvt år tillbaka misstänker att detta är problemet hos oss min fråga som partnern hus ska ja göra betemig när inget är bra och ja håller på att ge upp om vårt förhållande ja älskar min tjej men blir snart galen å känner att ja måste snart välja vad som är bäst jag el min kära vill inte leva utan henne men är utan förstånd snart…..snälla lite tips kan hjälpa på vägen

    Svara
  8. Petra
    13 mars, 2015 at 15:15 (3 år ago)

    Hej!
    Så fantastiskt att läsa allas kommentarer. Jag har fyllt 31år och har alltid lidit av pms i någon grad. Svullna bröst så att ingen bh passar, jag får inte på min uniform från att ägglossningen sätts igång och fram till mens. Men nu sedan jag fyllde 30 så har det blivit helt extremt. Samma dag som ägglossningen kommer blir jag ledsen, deprimerad, tycker jag är extremt ful och fet, avbokar middagar, gör slut med min pojkvän, gråter för allting och världen är hemskt! Allt detta efter jag fyllde 31!

    Svara
  9. Petra
    13 mars, 2015 at 15:19 (3 år ago)

    Verkar inte som allt kom med i föregående inlägg. Men jag har iallafall fått citalopram 5mg som jag ska ta från ägglossning och fram till mens! Jag som inte ens tar Ipren! Orolig! Någon som kan berätta lite om biverkningar och liknande!/Petra

    Svara
  10. Ylva
    20 maj, 2015 at 10:19 (3 år ago)

    Tack Marika för dina tips, skall pröva snarast.
    Hade svår PMS förut som efter barnafödandet blivit PMDD. Jag har ett eget namn, jag kallar det för punktdepression. Det är en eller ett par dagar och då riktigt djupt – nästan riktiga självmordstankar. Har haft såna oxå och vet skillnaden.
    Tror att allt handlar om obalanser i kroppen, de går att bota/balansera. Tyvärr är vår svenska sjukvård/socialstyrelse/läkemedelsverk bara inställda på symtomlindring med hjälp av kemikalier.

    Har läst en del av Mia Lundin, har boken ‘kaos i kvinnohjärnan’ och skulle gärna vilja påbörja behandling men har ännu inte hittat nånstans att få hjälp utan att urholka plånboken. Att försöka övertyga en läkare orkar jag helt enkelt inte….. http://mialundin.se/vad-hander-med-kvinnor-utan-hjarnkoll/

    Svara
  11. Annonym
    24 juni, 2015 at 22:15 (2 år ago)

    Hej, Vad heter gynekologen du gick till? Är också 22 och när jag bröt ihop på jobbet senast kände jag att jag borde få hjälp .

    Svara
  12. Stina
    7 september, 2015 at 18:44 (2 år ago)

    Det läter kanske fel att jag blir glad av att läsa detta, men jag blir glad för att jag vet att jag inte är ensam om mitt problem. Tack fina mänsikor för att ni delar era tankar, det betyder oerhört mycket!

    Svara
  13. Malin
    14 oktober, 2015 at 13:03 (2 år ago)

    Tjaa, det är liksom både befriande och deprimerande att läsa ”om alltihop”. Det skulle ju förklara en hel del… I över 30 år har jag grubblat på ”vad allt beror på”. Har varit sjukskriven i 4 månader – brakade ihop. Har toppar och dalar hej vilt. Är inte bipolär, har inte ADHD eller ADD, sönderstressad sa doktorn, med generellt ångestsyndrom som följd, myalgier i perioder, m.m., m.m…… Har kört trädgårdsrehab, skaffat hund (underbar), har bytt jobb, mindre stress, men… fortfarande vredesutbrott hemma rätt ofta från ingenstans, jätteont i brösten återkommande, men inte varje månad. Skönt att inte ha megablödningar sedan ett par år med hormonspiralen, men nu kanske det är dags att ta ut den (?) och se om DET hjälper lite också. The only way is up, och det var skönt att ”hitta hit” o se att jag inte är ensam. Hoppas maken orkar ta in ”alltihop” och att vi går en ljus framtid till mötes, ihop…

    Svara

Leave a Reply