Varje måndad blir jag förvånad

Hej!

Varje månad blir jag fortfarande lika förvånad över att en dag helst plötsligt vakna upp med ett extremt hat. Jag hatar allt och alla. Allt känns helt fel och jag ifrågasätter alla mina livsval. Jag vill bara bort eller helst av allt inte leva. Fantiserar om att krocka med bilen eller att det ska smyga in en mördare i lägenheten under natten. På fullaste allvar. Ligger i sängen och gråter och gråter. Googlar på nya jobb, nytt boende och tittar på sorgliga videoklipp på youtube som får mig att gråta ännu mer. Mellan varven rusar jag ut till min pojkvän i vardagsrummet och skriker, klagar, gråter, har raseriutbrott, kastar sönder saker eller gör slut. Frågar vad det är för fel på honom som inte tröstar mig, försöker tvinga honom att hålla om mig. Sedan faller jag ihop i sängen igen, gråter och gråter tills jag har nya krafter att attackera min partner igen. Vill att det ska vara hans fel att jag mår såhär så att han också kan ta sitt ansvar och reda upp det åt mig. Så att jag slipper! Försöker hålla ihop mig men det går inte. Det går inte!!!! Igår var hela hans familj här på kalas men det hjälper inte, jag går in i sovrummet och bara gråter.

Det är som om den här kraften bara måste ut. Om jag försöker stänga den inne blir det bara ännu värre. När det väl är över och mensen kommer (va, ska jag ha mens nu? Jahaaa) är allt som bortblåst och jag förstår inte alls hur min kille kan vara så avskärmad mot mig. Allt är ju bra igen! Han borde vara van vid detta nu. Jag menar det inte när jag ber honom att det åt helvete (!) vill bara att allt ska bli bra igen. Får dåligt samvete över hur jag betet mig. Och tänker att nu, den här gången kommer han att lämna för nu är han riktigt less på mig. Kommer på mig själv att nu måste jag söka hjälp, läser alla era historier och känner igen mig såväl. Ändå känner man sig mest ensam i hela världen då man väl är i det…

Pernilla, 28 år.

21 Comments on Varje måndad blir jag förvånad

  1. Madde
    2 november, 2014 at 21:56 (3 år ago)

    Så klockren beskrivning av mitt liv. Så otroligt hög igenkänning. Kära du, du är inte ensam. Jag är lika tokig som du. Kramar! Hang in there.

    Svara
  2. Jenny
    3 november, 2014 at 10:36 (3 år ago)

    Jag har också PMDS och jag känner igen mig in vredes utbrotten och humörsvängningarna. Jag blir också segare på morgonen och har svårt att ta mig upp ur sängen men det jobbigaste är nog den här spänningen jag känner i kroppen, nedstämdheten och känslan av att allt jag gör bara är fel. Men jag har fått en hormonspiral insatt nu också går jag på antidepressiv medicin vilket har hjälpt mig mycket. Det har blivit lättare att hantera PMDS:en för jag blir piggare och positivare. Så för mig hjälpte det mycket att kontakta vårdcentralen och där igenom få hjälp.

    Svara
  3. eva
    10 november, 2014 at 12:42 (3 år ago)

    Jag kan vara lika da’n… ibland mer eller mindre. Jobbigt för alla. Vi får hoppas på bot och mer research, för medicinen jag tar hjälper ibland väldigt lite. Kram

    Svara
  4. Helena
    15 november, 2014 at 13:21 (3 år ago)

    Jag känner så igen mig!!!! Vi har dock ännu ett problem! Då min sambo märker sv första pms symtomet hos mig så hyser han agg mot mig direkt! Han går in med inställningen att jag är ett monster utan att jag gjort någonting! Det räcker att han hör att min röst är annorlunda (som den tydligen brukar bli) så blir han annorlunda mot mig! Han har försöker helt ignorera mig och blir kall!!! Igår räckte det att jag sa till honom i telefonen att han inte behövde kontrollera mig när jag skulle med barnen till badhuset! Då blev han galen på mig! Skickade sms om att han hatar mig och att jag är ett monster! Hela hand helg var förstörd för att jag sa en sådan liten kommentar!!!hur ska man lösa allt??? Jag vet att jag har pmds och har idag börjat äta premalex antidepressiva tabletter! Men det känns som min sambo inte riktigt hjälper till!!! Hur ska vi hå till väga??? Snälla hjälp!!!???

    Svara
    • Jen
      21 november, 2014 at 12:24 (3 år ago)

      Jag har försökt allt. Installerat en app på hans telefon för att han ska kunna få stöd när han blir ledsen/arg för att jag beter mig som en idiot. För att någon pollett ska trilla ned någonstans ”aha, det är så” och han kan stötta mig och inte provocera i onödan. Avlasta mig. DÄR och DÅ när jag bara hatar honom kan jag inte säga ”jag har PMS, låt mig sova eller håll om mig och säg att allt ska bli bra” (fast jag vill ju inte bli kramad heller….fast egentligen vill jag ju det – sen). Jag har skickat länkar och berättelser från andra, fakta och videoklipp med Karin och andra för att han ska förstå. Ändå är vi på ruta 1 varje månad. :-( :-(
      Din situation blir ohållbar Helena. Man klarar inte detta i en relation utan förståelse och stöttning. De perioder du mår bra och känner att du kan måste du försöka ge information, en app kanske som kan vägleda honom om vad som händer? Kanske går det bättre för er? Jag har inte gett upp hoppet – än.

      Jag har i sex år klarat mig på att äta låg dos SSRI 5-6 dgr mellan ägglossning och mens och tänka på att äta och sova bra, stressa så lite som möjligt. Nu är allt kaos, har typ 5 dagar som är bra per månad resten kaos eller ångest. :-(
      Jag måste äta min medicin för barnens skull, nu har jag ätit hela tiden förutom de 5 bästa dagarna och då är jag i stället låg och avtrubbad och känner ingen lust för nåt. Vet inte vad jag hellre önskar. Jag vill ju KÄNNA att jag lever men för omgivningen och relationernas skull måste jag medicinera.

      Har varit och tagit prover för folsyra, B6, B12, järn etc och väntar på svar. Äter dubbel dos D-vit och Magnesium. Fast jag vet att jag har min PMDS börjar jag ändå undra om det är något annat stort fel på mig. Är det den soliga sommaren följt av mulen höst som satt hormonerna helt ur spel när jag nu har 5 futtiga dagar då jag mår ok?

      Hoppas det går bra med Premalex <3

      Svara
  5. Hanna
    21 november, 2014 at 09:47 (3 år ago)

    Du beskriver verkligen mig !! Känslan av att jag verkligen vill dö eller att vara så arg att jag skulle kunna göra någon illa är hemsk för då finns det liksom inga alternativ. Det måste bara ut , alla känslor på samma gång och 100 km i timmen. Min sambo håller sig undan och min son undrar varför jag inte tycker om honom =/ . När mensen kommer är det som att någon tänder lampan igen ! Då fattar jag inte hur jag kan bete mig så jävla illa .. ska testa premalex nästa pmd period och se om det blir skillnad .

    Svara
    • Susann
      11 januari, 2015 at 20:47 (2 år ago)

      Hej!
      En till drake här…läste nåt om en app som en av er installerat i sin mans(?) mobil? En app om pms?? Vad är det för app? Vill ha! :)
      Tack på förhand! :))
      mvh

      Svara
  6. C
    2 december, 2014 at 16:53 (3 år ago)

    Jag är en av dem som blivit nonchalerad och inte tagen på allvar från sjukvården när jag tagit upp hur jag mår varje månad. Suttit på en välkänd kvinnoklinik och berättat ingående om mitt lidande, för att sedan komma ut med ett recept på antidepressiva som gjorde mitt liv än värre. Har lärt mig om min egna kropp genom att använda mig av naturliga alternativa metoder att jobba med mitt mående. kan verkligen rekommendera yoga och andningsövningar! Det är något som man bör utöva regelbundet och ”ta tag” i de stormande känslor som kommer över en. Det handlar om att träna sig, mentalt och fysiskt och det är inte gjort i en handvändning men det är sällan det finns ”kvick fix” för sådana här problem. En stor skillnad i mitt mående är när jag helt uteslutit rena kolhydrater och socker, för att äta protein i form av fisk,ägg och fet yoghurt. Linfröolja i enkla smoothies med grönkål och äpple. Märker stor skillnad! Matar kroppen med det den behöver inför hormonsvängningarna helt enkelt. Visst är jag galet sugen på godis, chips och allt som ”drar” men kan lova att det absolut bästa är att välja nötter, mörk choklad istället. Detta är mina egna erfarenheter och därmed inte sagt att det ”ska” hjälpa andra. Hoppas att kunna bidra med detta i alla fall.

    Svara
  7. Annamaria
    3 december, 2014 at 08:56 (3 år ago)

    Idag är det dags för mig att hämta ut Premalex! Jag är jättenervös samtidigt väldigt taggad då jag känner att det här inte fungerar länge! Fick minispiral insatt för ca 3 v sedan, vilket har gjort att min ägglossning inte alls var lika hemsk som innan, dock känner jag nu när mensen närmar sig att NU slår det till:/ vissa biverkningar som ni beskriver orsakade av Premalex känner jag av innan mensen och någon dag in i mensen också. Kroppen känns jättespännd, mina käkar är helt otroligt spända, jag mår jätteilla, yr, jättehuvudvärk, ingen tålamod, ångest och ilska från hell. Så nu hoppas jag på en förbättring med Premalex! Jag är rekommenderad 20 mg men ska enligt dr börja med 10 mg och kolla läget. Tänkte ta det på kvällen innan sängdags för att förhoppningsvis slippa biverkningar om några dyker upp! Återkommer med utvärdering:)

    Svara
  8. Sandra
    30 december, 2014 at 18:05 (2 år ago)

    Det är mig i ett nötskal du beskriver…..Gud vad många vi är som har det så här!!!
    Har haft premalex på recept i ett halvår,men inte vågat ta dom….idiotiskt?Men nu,nu nu nu ska jag ta dom,ägglossning come on!!

    Svara
    • karin
      9 januari, 2015 at 16:19 (2 år ago)

      Men du måste testa!!!! Och bli inte avskräckt om det känns konstigt de första månaderna. De är verkligen livsräddare för många med mig.

      Svara
  9. Jenny
    9 januari, 2015 at 19:33 (2 år ago)

    Premalex har varit min livräddare o ändrad kosthållning ( gluten o laktosfritt)
    Var till en förstående o klok doktor idag som skrev ut ecitalopram istället för premalex att de har samma egenskaper o är
    billigare. Det gör ju inget att man sparar en slant eftersom man köper alla möjliga kosttillskott

    Svara
  10. Malin
    20 januari, 2015 at 19:03 (2 år ago)

    Oj vad jag känner igen mig. Alltså, jag blir verkligen jättedeppig och tänker hela tiden mörka tankar och ifrågasätter vad jag gör här. Stuprörsseendet är extremt och jo, visst, jag har den finaste killen och goa vänner. Men vad tillför jag här i världen? Jag är inte bra på något och går bara runt med en klump i halsen, i vad som känns som ”hela tiden” men som bara är innan mens. Fruktansvärd. Jag ska verkligen börja läsa i genom denna bloggen, den kanske inte hjälper en att blir frisk men förhoppningsvis känner man sig inte så galet ensam.

    Svara
  11. saga
    22 januari, 2015 at 21:01 (2 år ago)

    Usch jag sitter bara och gråter och läser. För två månader sen trodde jag att jag skulle sluta på psyket. I samma veva ramlade jag över en artikel på fb om dig Karin, att du gjorde slut en gång i månaden… jag hade inte fattat det här innan det. Började föra dagbok och det har ju inte slagit fel en enda dag. Jag har dessutom börjat få migrän några dagar strax innan mens och den ”toppar” med sånna ångestattacker att jag tror att jag blir galen på riktigt utan återvändo. Men sen är det lugnt igen när mensen kommer. Jag har inte sökt hjälp än. Jag är så arg på mig själv att jag inte lyckas kontrollera det här. Jag har alltid tänkt att jag aldrig ska käka antidepp pga vill inte bli som min mamma (hon har div hormonella problem och det har förstört hela familjen). Nu har jag själv två barn och en man som jag älskar (2 veckor av 4) och jag vill inte förstöra något. Jag anklagar mig själv för att jag har det här. Men efter gårdagens panikattacker inser jag att jag måste skaffa medicin. Men vågar jag? Jag blir så ledsen över att behöva leva med biverkningarna av sånt också! Jag tycker synd om mig själv helt enkelt, och det gör mig också arg. (Mens i morgon…). Jag har köpt en progesteronkräm på nätet som jag provar nu. Den funkade jättebra under ägglossningen men förstod för sent igår att det var dags att smörja. Vet inte om den hade kunnat hjälpa mot dom ångestattackerna under migränen men jag smörjer på nu och ser hur det går. Tack för att ni delar med er, jag har nog aldrig känt mig så ensam.

    Svara
  12. JP
    31 januari, 2015 at 19:59 (2 år ago)

    Kombinera progesteronkrämen med 5-HTP (SSRi gör mig känslokall och likgiltig men inte 5-HTP) om du inte tycker den hjälper fullt ut. <3 Rekommenderar dig också att läsa Mia Lundins bok Kaos i Kvinnohjärnan. Då kommer du inte att känna dig ensam. Den är en skatt.
    Läs mer här om bioidentiska hormoner och signalsubstanser. http://www.femalebalanceshop.com/pms
    Kram

    Svara
    • Jennie
      13 december, 2015 at 12:13 (2 år ago)

      Hej! Hur tycker du 5-htp fungerar? Har inte vågat prova än. Rädd att det ska kännas konstigt.

      Svara
  13. IJ
    29 mars, 2015 at 10:36 (2 år ago)

    Jag blir också förvånad varje månad. Tack för din text. Igenkänningsfaktorn är hög. Trodde det bara var jag som tittade på sorgliga klipp och bölade. Det som är extra jobbigt i kråksången är en oförstående omgivning, trots att jag om och om igen upplyser om problemen. Här är t.ex ett sms från min syster som tyvärr fått utstå en hel del av mina besvär. Det går ofta ut över henne:
    ”Ibland känns det som din pms är täckmantel och dålig ursäkt för att bete sig.”

    Svara
  14. Sara
    16 april, 2015 at 23:51 (2 år ago)

    Kanske är jag bland de yngre som skriver… Jag är bara strax över 20 o har misstänkt en längre period att jag kanske är deprimerad… Men det går några dagar och jag blir bra… Jag är en av de gladaste människor jag själv känner… jag gör alla glada med mitt leende :). Ler ständigt och jag ger verkligen ALLA hopp om allting… Men till o från hamnar jag där… först fattade jag inte… Sen började jag koppla det tll ” okej, sist blev jag ju sn innan mens… då är den nog nära igen”… Sen så märkte jag att det var en period kvar till mensen… För PMS besvär får man väl typ bara någon dag innan eller???

    Jag läser en vårdutbildning…. O jag är väldigt säker på att det är PMDS jag lider av elelr någon annan psykisk påfrestning som kommer i cykler… Jag tror allt håller på o gå sönder pga detta.. Mitt förhållande, min utbildning, hela jag… JAg känner inte längre igen mig själv o det första jag gör på morgonen när jag stiger upp under de dagar då jag mår som värst…. titta mig i spegeln för att kontrollera att inte mina ögon är för svullna…

    Jag ska tvinga mig själv till doktorn på måndag… MEn jag är jätte orolig att denna inte kommer ta mig på allvar.. För att jag läser ”vård”…. eller för att jag går ditt med mitt vanliga muntra beteende… (fick min mens för två dagar sen.. så lär ju vara över till på måndag)…. Hur och vad ska jag göra för att få honom ta mig på allvar???

    Svara
    • Annika
      17 april, 2015 at 12:44 (2 år ago)

      Hej !
      Vill bara säga att du inte är ensam! Jag är 47 år och har haft pms(pmds) sen runt 25 årsåldern. Jag har provat det mesta. Bla Ssri tabletter i omgångar. Funkar så där. Får lätt ångest av det.
      Men nu har jag hittat en kräm- progesterall- heter den.
      Har testat i 2 pms perioder och känns så himla bra!! Slipper dessa känsloyttringar av alla slag, gladare inte alls så deppig. Man börjar smörja på denna två gånger om dagen vid början vid ägglossning. I två veckor tills mensen kommer.
      Denna innehåller progesteron. Ett hormon som ändras vid ägglossning. Kan köpas via nätet. Googla.
      Prova absolut!!
      Men stå på dig hos läkare och be att få tala med expert på pms!!
      Lycke till
      Kram
      Annika

      Svara
  15. Cissi
    3 februari, 2016 at 00:00 (1 år ago)

    Kan bara iinstämma i att 5htp fungerar mycket bra! Har på senare tid haft ca 14 dagar med kraftiga svängningar i humör varje månad. Gråt, vredesutbrott, nedstämdhet, likgiltighet, trött, helgerna går åt till att sitta i soffan och titta på film – och gråta till dem såklart.
    5 htp hjälpte omgående och jag har gått ner till 3dagar med en gnutta likgiltighet men ingen irritation, ingen gråt och inga utbrott.
    Värt att prova
    Enda biverkningen jag märkt hittills var de första 2 dagarna då jag upplevde en ångestkänsla vid 2 tillfällen, men andades ut dem och har inte känt dem sedan dess.
    Planerar att ha uppehåll när mens är igång och sedan starta när symptomen kommer igen eftersom de gav så snabba resultat.

    Svara

Leave a Reply